Kan man tänka sig, vi kom fram!
Igår kväll när vi hade tagit oss till tågstationen insåg vi att (till skillnad från Indien) själva stationen var väldigt välorganiserad och att det visst var lätt som en plätt att komma på rätt tåg. Vi hade bokat en "4 breth soft sleeper" vilket betydde att vi hade en av våningssängarna (uppe och nere) i en hytt med fyra bäddar. Denna hytt som vi då delade med två vietnameser som inte kunde ett ord engelska men som inte heller la någon större vikt i vilka de delade hytt med.
Sängarna var helt okej och om det inte hade varit för att jag var konstant rädd hela resan hade det säkert kunnat varit en skön natt. Men nu var det inte så, jag kunde bara inte slappna av. Detta ständiga krängande (inte lite heller), smällande och bankade gjorde att jag istället för att sova, låg och hoppades på att tåget inte skulle spåra ur och att vi skulle komma fram välbehållna i ett stycke. 05:20 när konduktören gick runt och väckte folket var jag bara så innerligt glad att vi var framme.
Dagen idag har sedan varit riktigt lugn och skön. Som utlovat är Nha Trang en riktig semesterstad och vårt hotell ligger bara någon minut från stranden. Imorgon har vi tänkt unna oss en heldag under ett parasoll och njuta, bara för att vi kan...
Nu sitter jag och väntar på en skypedate med min bättre hälft där hemma. Idag så sticker hemlängtan lite extra i hjärtat och just nu önskar jag att teleportern hade varit uppfunnen. Just idag är det nämligen ett lite speciellt datum. Det är den 4 mars, och för exakt ett år sedan blev jag och Niklas officiellt ett par. Ett år, och det har gått så himla fort men samtidigt har vi hunnit med så otroligt mycket. Ett år, ett underbart år tillsammans, och jag tror och hoppas att det är bara ett av många många underbara år som ligger framöver och framtiden ännu ruvar på....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar