Igår var vi på dagsutflykt i filippinsk regnskog. 20 minuters bussresa från Moalboal ligger nämligen Kawasan Falls, vattenfall, som vi tyckte kunde vara värda ett besök.
Själva vattenfallen och dess vattenhålor fungerade mer som ett badhus för filippinare än som en ren sevärdhet och vi var på plats ganska ensamma om att inte bada. I lufttemperaturen som var hade det varit skönt med ett dopp men för både vår och badgästernas skull behöll vi kläder och underkläder på ;)
Naturen runtomkring (bortsett från de oranga flytvästarna med två armar och ben som sprang runt) var underbart fin. Vi hittade ett lugnt ställe där vi i stillhet kunde njuta av vår medtagna lunch och ta in den fina omgivningen.
Idag var det dags att åter och igen förflytta sig, och denna gången gick turen till Cebu city. Vi bestämde oss för att åka in till den stora staden en dag tidigare än behövligt, för att vi som imorgon skulle kunna få en shoppingdag i ett av cebus stora köpcenter.
Så efter lunch hoppade vi på stadsbussen mot Cebu. Med inga undantag var bussen lika full som vanligt och det blev en riktigt trång och varm fyra timmars resa. Jag delade säte med tre andra, så vi var totalt fyra stycken på ett säte som svenskt mått mätt skulle varit bra till två. Med svetten rinnandes över hela kroppen satt vi näst intill fast i varandra och enda källan till svalare luft kom från de nervevade fönsterrutorna och den 35 gradiga luften utanför. Filippinare är dock ett trevligt folk och trots situationen försöker man verkligen göra det bästa av det hela. Vi turades i tur och ordning om att luta oss framåt och bakåt växelvis för att alla skulle få tid till att luta sig mot ryggstödet, det fans nämligen inte en chans i världen att alla skulle kunna sitta axel mot axel bakåt. Där jag satt var jag ändå tacksam för att jag just det, satt och inte stod upp som så många andra.
Tanken som slog mig var även: "-om vi krockar nu, sitter jag i alla fall fast och landar nog rimligtvis på någon relativt mjukt säl". Hemskt men sant....
Tack och lov så var det inga krockar eller andra fadäser och vi kom fram till Cebu svettiga men hela.
Nu inväntar jag min man på Skype innan det blir att krypa ner och laddar inför en dag på det närliggande köpcentret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar