Helgen i Strömstad har varit som en dröm...alldeles alldeles underbar. Aldrig har det varit så tillfredsställande att inte göra något speciellt, att bara vara. Äta gott, prata, om allt mellan himmel och jord och bara vara. Det är en fin känsla att ha någon som man bara kan vara med, bara vara och njuta av varandras sällskap. Jag saknade honom sekunden jag vände mig om och visste att det var sista gången på alldeles för länge som jag kysste de läpparna. Thank god for skype säger jag bara, modern teknologi får en stjärna i kanten från mig! Jag lyfter hatten för alla som klarar sig med penna, brevpapper och veckor mellan svaren.
Jag har nu iallafall ett hemdatum, ett tal att räkna ner till. 9 november kommer jag lämna Larvik för att komma hem till Jönköping. Förhoppningsvis och troligtvis har jag då ett jobb som väntar på mig...nya utmaningar=spännande!
Fram tills dess ska jag göra mitt absolut bästa för Larviks äldre befolkning. Imorgon börjar ännu en ny jobbvecka, nya zoner att köra vilse i och nya patienter att hjälpa och charma.
Det är tur att min familj här är så underbara och tar hand om mig när jag behöver. Det känns lite mindre jobbigt när min andra hälft är långt där borta....men som man säger; den som väntar på något gott....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar