Idag har jag bilat runt en hel jobbdag utan att köra fel en enda gång, kryss i taket. Äntligen börjar jag hitta någorlunda i Larvik stad och behöver inte längre ringa och fråga var jag är och vart jag ska. Det är skönt att inte känna sig som ett vandrande frågetecken som går vilse hela tiden.
Jag börjar till och med vänja mig vid att vilken gata du än kör på så är det högerregeln som gäller. Man använder ju högerregeln i Sverige med, men här i Norge använder man den inte bara, man missbrukar den. Vilket för mig var fullständigt livsfarlig mina första turer. Men som sagt nu kan dock norrmännen andas ut, jag stannar....jag lovar!
Eftermiddagen har tillbringats på Annas frisörsalong. Det var på tiden att göra något åt min kolosalt långa utväxt. Det var inga av handdukarna som ville offra sig för eventuell färg och för att skydda mina axlar, så då blev det provisoriskt en Coop plastpåse. Man tager vad man haver det är ett bra recept! Och det fungerade, tips till alla som inte vill färga ner en handduk. Så nu är håret nyfärgat, brunt och med en lite lagom oundviklig missfärgad kant vid hårfästet.
Nöjd och glad ska jag nu gå och umgås med resten av kollektivet. Kollektivet som numera bara har åtta invånare då Jessica i helgen begav sig till svensk mark för tid och evighet. Vi saknar henne alla, en glad jente mindre....men en fin vän rikare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar