Konsertdröm

Gårdagen var som en dröm. Vi var tre överlyckligt upprymda svenska jäntor när vi igårkväll gick från Bölgen konserthus. Melissa var en musikalisk dröm och en ren njutning för öronen. 

Det är häftigt att musik kan beröra som den gör, och det är nog en av de största anledningarna till att jag älskar den så mycket. Jag tror på att musik kan förändra världen och att utan den hade vi inte varit något alls! 

Om ni får chansen kan jag varmt rekommenderar att gå och se och lyssna på Melissa Horn, för hon är bara underbar....

           

Melissa Horn

Lördagsmorgon, frukostmys och jag inväntar jobb. Min helg har precis tagit slut då jag varit ledig torsdag och fredag. Två lediga dagar som har innehållit, sovmorgon, promenader (de börjar bli höst i bökeskogen), Skype och serietittande. Väldigt lugnt och skönt med andra ord.

Nyhet; jag har äntligen tagit mig mod och sagt ifrån på jobbet att jag ska hem till Sverige den 9/11. Varför i hela fridens namn var jag nervös för detta? Jag fick responsen -" jag förstår, det är klart du ska hem till din käresta och om du har fått jobb med, grattis!" att de kommer att sakna mig och jag alltid är välkommen tillbaka. Vilken lättnad! Så nu kommer jag jobba fortsatt heltid fram till den 8/11, sen åker jag hem...hem ljuva hem.

Jag kan även skvallra om att vi har bokat biljetter till på tisdag. Vad händer på tisdag tänker ni då. Jo, då ska vi till Bölgen (Larviks konserthus) och lyssna på Melissa Horn. Som tre små flickor på jul var vi och köpte våra biljetter i torsdags, Jag, Anna och Amina. Så Nu längtar jag med stora förväntningar till tisdagskväll!

Ihelgen har vi finfrämmat som kommit ända från Sverige. Annas små systrar Josse och Matilda är på besök. Vi får väl se vad de tycker om vårt Rosa hus och staden Larvik...

       

      

                     

Höstmåndag

I don't like Mondays...tell me why, I don't like Mondays...I wanna shoo-oo-woo-woo-woo-oot the whole day down.

Idag är det måndag, måndag och start på en ny vecka. I rosa huset känns det att det är måndag. Stora delar av kollektivet tar in denna regniga dagen med en trött och lite mindre optimistisk syn av livet. 

Själv har jag haft en ganska lugn dag. Klädd i vita byxor har jag tillbringat dagen inne på avdelning Snorre. Det är definitivt en mindre stressad miljö inne, och det finns hela tiden personer runt omkring som man kan fråga om saker är oklara. Dock finns det en charm i att vara ute: att jobba själv, vara under press och enbart ha en telefon som koppling till hjälp. Får man lov att favorisera något måste jag nog säga att jag gillar att vara ute bättre än att vara inne. Men lite variation kan ju inte skada ;) 

Nu har hösten slagit till ordentligt, hösten men en släng av vinter. Igår roade sig vädergudarna åt att kasta snö på oss hela dagen. Tack och lov var hösten med i spelet och snön fick iallafall inte lägga sitt vita täcke på marken riktigt ännu. Idag regnar det, riktigt ruggigt regn och en dag som denna vill man inte vistas ute. Jag har istället ägnat delar av eftermiddagen till min pensionärshobby, virkning. Tillslut kan nog mina mormorsrutor faktiskt sättas ihop och bli en filt. En filt som jag sen när vintern slår till på riktigt kan jag krypa under och gömma mig. Förhoppningsvis blir den så pass stor så att både jag och Niklas kan krypa under och gömma oss...och så kan vintern kanske kännas lite lite lättare...

            

Nu tar vi helg

Fredag och ännu en jobbvecka är slut. Nu går tiden fort och det är enbart tre veckor kvar på norsk mark. Nästa vecka ska jag samla mod och säga till på jobbet att jag ska åka hem. Jag har en stark känsla av att de inte kommer att bli glädjerop till följd av beskedet. Bara jag nämde att jag kände mig förkyld idag var oroväckande.

- Vi är så glada att du är här, vi behöver dig Sara, är något jag får höra mer än ofta. Detta är ju jättekul att höra att man är behövd, men de bidrar även till att det blir jobbigare att tala om att de inte "har mig" så länge till. Jag hoppas på att det ska gå bra dock...

Som sagt har jag gått och blivit förkyld, så nu blir det att ta helgen och kurera sig. En lugn helg med mycket sömn. Just nu sitter både jag och Anna som två pensionärer, dricker kaffe, stickar respektive virkar och lyssnar på Melissa Horn. Börjar man bli gammal kanske, det är dock skönt att man har någon att bli gamla med. Speciellt om det sker redan nu ;) 

Ikväll börjar den lugna helgen med filmmys. Det blir att krypa upp i soffan med te och filtar....det är dags för fredagsmys...

            

Stressig dag...

Vilken dag, vilken dag...herregud vilken dag.
Alla måste vi få bli sjuka, även om man aldrig hoppas på de är det något som vi måste få bli. Nu är det dock så, att sjukdom bland personalen inom vården går inte ihop med dagliga rutiner. Inte på furuheim & sykehjem iallafall, det är en sak som är säker. 

Jag ska förklara varför.

I hemsjukvården/hemtjänsten har vi dagtid varje dag 5 olika listor. 5 kalendarium som beskriver vilka patienter som ska besökas och vad som ska göras vid de olika besöken. Detta kan vara allt ifrån att hjälpa till vid dusch, administrera mediciner, göra frukost till att sätta katetrar och lägga om sår. Dessa listor är planerade så att man precis ska hinna med sina besök med lite lite utrymme för akuta alarm. 5 listor som kräver 5 personer, minst en sjuksköterska men helst tre. Till din lista hör en telefon, sammanlagt brukas då 5 telefoner. 1 larmtelefon, 1 backup, 1 sjuksköterskelarmtelefon och 2 vanliga telefoner (som enbart får larm om ingen av de tre tidigare svarat). 

Nu kommer jag till poängen, tänk på de 5 listorna. 
För idag var vi 4 undersköterskor och en sjuk frånvarande sjuksköterska. Detta innebar att vi var tvungna att dela upp besök från en fullspäckad lista till fyra redan fulla listor. 
Minst sagt stressigt! 
Inte nog med detta, telefonerna. Kommer ni ihåg att jag sa att det fanns 3 huvudtelefoner: 1 larmtelefon, 1 backup och 1 sjuksköterskelarmtelefon. Av någon anledning ansågs jag vara bäst lämpad för att dagen i ära agera sjuksköterska....sjuksköterska på norska, i telefon. Om det var stressigt innan var de inget att jämföra med vad det blev med en konstant ringande telefon, en sjuksköterskelarmtelefon dessutom. Andas....

Och som att de inte var nog med detta, mitt i allt skulle bilarna in på verkstad för att få vinterdäck! Min lunch blev 15 minuter på verkstaden i väntan på att bilen skulle bli klar och en smärre bön att telefonen skulle hålla sig lugn.

På något vänster överlevde jag dagen, nu helt slut och med förhoppning om att morgondagen kommer att bli lugnare. Trots dagens prövningar måste jag säga att det är lite roligt att jobba under press, kanske inte riktigt såhär mycket, kanske inte på norska men jag känner verkligen varje dag att jag har hamnat rätt, jag har valt rätt yrke. 

Eftermiddagen avslutades med en två timmars skön skogspromenad med Alex och Morris. Nu är jag trött och väldigt glad att det är fredag imorgon.

              

Annas frisörsalong

Idag har jag bilat runt en hel jobbdag utan att köra fel en enda gång, kryss i taket. Äntligen börjar jag hitta någorlunda i Larvik stad och behöver inte längre ringa och fråga var jag är och vart jag ska. Det är skönt att inte känna sig som ett vandrande frågetecken som går vilse hela tiden.

Jag börjar till och med vänja mig vid att vilken gata du än kör på så är det högerregeln som gäller. Man använder ju högerregeln i Sverige med, men här i Norge använder man den inte bara, man missbrukar den. Vilket för mig var fullständigt livsfarlig mina första turer. Men som sagt nu kan dock norrmännen andas ut, jag stannar....jag lovar! 

Eftermiddagen har tillbringats på Annas frisörsalong. Det var på tiden att göra något åt min kolosalt långa utväxt. Det var inga av handdukarna som ville offra sig för eventuell färg och för att skydda mina axlar, så då blev det provisoriskt en Coop plastpåse. Man tager vad man haver det är ett bra recept! Och det fungerade, tips till alla som inte vill färga ner en handduk. Så nu är håret nyfärgat, brunt och med en lite lagom oundviklig missfärgad kant vid hårfästet. 

Nöjd och glad ska jag nu gå och umgås med resten av kollektivet. Kollektivet som numera bara har åtta invånare då Jessica i helgen begav sig till svensk mark för tid och evighet. Vi saknar henne alla, en glad jente mindre....men en fin vän rikare!

Dröm i Strömstad

Då var man tillbaka i verkligheten igen. Min rosahusetfamilj var så himla gulliga och plockade upp mig vid färgan i Sandefjord. En egen liten välkomstkommitté, och så var man tillbaka på norsk mark igen.

Helgen i Strömstad har varit som en dröm...alldeles alldeles underbar. Aldrig har det varit så tillfredsställande att inte göra något speciellt, att bara vara. Äta gott, prata, om allt mellan himmel och jord och bara vara. Det är en fin känsla att ha någon som man bara kan vara med, bara vara och njuta av varandras sällskap. Jag saknade honom sekunden jag vände mig om och visste att det var sista gången på alldeles för länge som jag kysste de läpparna. Thank god for skype säger jag bara, modern teknologi får en stjärna i kanten från mig! Jag lyfter hatten för alla som klarar sig med penna, brevpapper och veckor mellan svaren. 

Jag har nu iallafall ett hemdatum, ett tal att räkna ner till. 9 november kommer jag lämna Larvik för att komma hem till Jönköping. Förhoppningsvis och troligtvis har jag då ett jobb som väntar på mig...nya utmaningar=spännande!

Fram tills dess ska jag göra mitt absolut bästa för Larviks äldre befolkning. Imorgon börjar ännu en ny jobbvecka, nya zoner att köra vilse i och nya patienter att hjälpa och charma.

Det är tur att min familj här är så underbara och tar hand om mig när jag behöver. Det känns lite mindre jobbigt när min andra hälft är långt där borta....men som man säger; den som väntar på något gott....

              

             

Sverige vs Norge

Torsdagskväll och en dag kvar till helg. Nu har jag jobbt sen den 27 september och tänkte att det var dags att ta upp lite skillnader i vården mellan länderna våra. För skillnader finns det, även om jag inte har jätte vana av verken svensk eller norsk vård. Men jag tänker iallafall börja med topp tre just nu:

1. Hantering av narkotikapreparat.

I Sverige har vi stenkoll. Man räknar, oräknar och räknar, otaliga gånger medans i Norge skulle man lätt kunna fylla på ett läkemedelsföråd i hemmet utan att någon skulle märka ett knyst. 

Samma sak gällande smärtlindrande plåster. I Sverige använder vi handskar och slänger plåstren i särskilda boxar medans norrmännen är lite mer laid-back och tvättar sig knappt efter att ha tagit i ett högdosigt narkotika plåster och än mindre slänger det på ett speciellt ställe.

2. Sprit.

I Sverige gillar vi sprit och brukar det betydligt mycket mer än vad man gör i Norge. Svenska sjukvården skulle ha gått under utan sprit. Både handsprit och ytsprit. I Norge ansers det vara för dyrt och inte alls lika nödvändigt som man gör i Sverige. Vatten och såpa tycker norrmännen fungerar minst lika bra....jag springer iallafall runt med en flaska sprit i fickan, känns bäst så!

Det finns kanske en anledning till att absolutvodka är från Sverige ;)

3. Lunch.

Alla norrmän äter mackor till lunch, inga undantag. Ingen varm mat till lunch, inte till någon. Jag blir något snetittad på när jag sitter med min varma matlåda och äter annat än bröskivor eller knäckebröd. Min stora fråga är vad de får energin ifrån? Jag hade varit utsvulten om jag skulle ätit ett knäckebröd till lunch och inget mer! ...en gåta..

Ja, lite skillnader är det och än så länge leder nog Sverige matchen över Norge. Men norrmännen är inte så dåliga som det kanske låter. De har sina knep och jag gillar verkligen sättet som dom tar hand om sina gamla på, det känns fint och värdigt. Så ja ett extra poäng till Norge för det! 

Imorgon är sista jobbdagen sen tar jag helg. En helg som kommer att spenderas på svensk mark med en mycket speciell man. En sömn kvar sedan får jag träffa min saknade sambo!

En sömn och en jobbdag kvar sen kommer Niklas och vi skall mötas upp i Strömstad för en riktig myshelg. 

Som jag längtar! 

Blåbyxa

          

Vita byxor är lika med inne på avdelning, blåa byxor betyder ute i hemtjänst. I torsdags var det första dagen i blått. Jag går fortfarande introduktion och åkte tack och lov bilen med en av mina fina kollegor. Jag trivs att jobba ute i "fält" så lär jag mig bara att hitta kommer det att bli toppen! 

Dagen gick fort som ett ånglok och så var det helg. Ledig fredag, lördag, söndag....trodde jag i alla fall....

På torsdagskvällen blev jag uppringd av ett av bemanningsföretagen med frågan om jag kunde jobba 06:30 dagen därpå, på fredag...alltså igår. Det var ju inget snack om saken utan bara att säga -ja, självklart vill jag jobba!

DHL, var min arbetsplats för dagen. Det gick i princip ut på att: ta ett paket från ett rullande band, läsa av numret på paketet, scanna paketet, hitta rätt pall, scanna pallen och paketet och slutligen lägga paketet på pallen. Herregud vilket utvecklande jobb, när sarkasmen säger hej. Nej, det var kanske inte träning för hjärnan men definitivt för kroppen. Många av paketet var ganska tunga och jag försökte föreställa mig att arbetsplatsen var ett gym och att jag faktiskt fick betalt för att träna. Sant som sagt, nu sitter jag här dagen efter och har fruktansvärd träningsvärk i vartenda muskel på överkroppen. 

Då och då kan jag tänka mig att hoppa in på lagerjobb för att träna lite muskler, men jag är glad och tacksam att min huvudsakliga arbetsplats är vården! 

Nu är det helg och Rosa huset är ganska tomt. Av alla nio människor som vanligtvis brukar surra runt i huset är vi i helgen bara fyra kvar. Jag, Alex, Morris och Andreas var de enda som inte flydde hem till Sverige i helgen. Istället är vi kvar i Larvik, sommarstaden som nu verkar få sig en käftsmäll med ruggig höst. Regnet slår mot rutorna och vinden viner i träden, en dag som denna lockar det inte att gå ut. Det blir nog att krypa upp i soffan med lite te och en god bok idag, denna första lördagen i oktober!

Kollektivet på språng

Eftermiddagen avslutades med en löprunda på 8 km med de här tokiga människorna. Kollektivet på språng, delar av oss var det i alla fall, och som vi sprang. Det var den mest kuperade löprundan på länge, men vi tog oss alla springandes och levande in i mål. 

Heja heja oss! 

Imorgon är det jobbdag, så nu blir det sömn...hoppas jag drömmer om något fint ^^

Skattekontoret

Idag var det roadtrip till Tönsberg i en väldigt gul bil. Med Anna som kartläsare och bensin i tanken rullade vi mot skattekontoret fyra mil bort. 

Jag hade blivit varnad av flera i kollektivet att det enbart var pass tillsammans med arbetsbevis som mottogs för att få ett skattekort. Mitt pass ligger i tryggt förvar i Sverige och därför ringde jag dit och frågade om körkort plus arbetsbevis skulle räcka. Svaret var då Ja. Men för att vara på den säkra sidan var Niklas därhemma snäll och scannade in en kopia av mitt pass att ta med utifall att. 

Så vad tror du hon säger när jag sitter där med mitt arbetstillstånd plus körkort? 

Självklart, - Du måste ha ditt svenska pass!

Då tog jag fram kopian och sa vänligt, men bestämt att jag hade pratat med en av hennes kollegor som visst hade sagt att det skulle räcka med körkort, men att hon kunde få en kopia av mitt pass. Men nehe, det var hon inte nöjd med. Hon behövde mitt pass i handen för att bekräfta att jag var jag och att jag var svensk medborgare. Eller det andra alternativet var att hon kunde beställa ett papper som skulle fungerade tillsammans med mitt körkort. 

Beställa ett papper, det har jag inte tid med sa jag. 

- jag har kört från Larvik och hit och tänker då inte åka tillbaka för att om några dagar komma hit igen. 

Hon tittade lite snett på mig, för jag lät nog lite mer bestämd på min sak än vad hon hade väntat sig av en svensk jente. 

- vänta lite ska jag kolla en sak, fick jag som svar.

Efter ett tag var hon tillbaka med en blankett och ett telefonnummer. 

- fyll i här så ska jag ringa det svenska Skatteverket och få uppgifterna faxade. 

Vinst, haha...tänkte jag och fyllde i mina papper. 

Då var det fixat och om några veckor, hon sa två men enligt erfarenheter av övriga i kollektivet kan det vara allt mellan två och fem veckor. Men, ja, om några veckor får jag på posten mitt skattekort och mitt norska D-nummer! 

Efter mötet på skattekontoret gick jag och Anna en sväng i staden Tönsberg. Väldigt tråkig stad konstaterade vi ganska fort och åkte istället hem till det Rosa huset.

Brage & Snorre

Idag var det min andra dag på äldreboendet och avdelning Brage. Andra dagen var sannerligen mindre skrämmande än första. Svenska och norska är ganska lika som språk men det är fortfarande så att man måste koncentrera sig för att hänga med i de snabba konversationerna, men jag lär mig. Kempe flink jente, får jag höra titt som tätt och det värmer, värmer in i märgen.

Igår var jag och pratade med enhetschefen på en annan avdelning på äldreboendet i hopp om att kunna få lite mer jobbtider. Hon var under mitt besök en aningens stressad så hon lovade att se över mina papper och tider tills idag. Så idag skulle jag spörre om May på Snorre, alltså fråga efter May på avdelning Snorre. Så det var vad jag gjorde. Hon satte ganska direkt upp mig på heltid i två veckor framöver och sa att det troligtvis väntade fler fulla veckor om jag vill det. Hon menade på att om avdelning Brage ville ha mig så fick de vara ute i bättre tid :p 

Så från och med Måndag kommer jag gå på Snorre, i hemtjänst/hemsjukvård. Det betyder att jag ska åka hem till de norske tanterna och gubbarna. Herregud, på något sätt ska jag, jag med världens "bästa" lokalsinne, lokalisera och hitta i Larvik. Det kommer att bli dyrt om jag ska ringa hem till Niklas och be honom googla adressen och vägleda mig rätt. Det som fungerade så bra hemma i hemsjukvården i somras, men nu är du tyvärr i fel land pojken min! Det får helt enkelt ta och lösa sig på något vis, och det gör det säkert med. Saker och ting har ju en tendens att göra det i slutändan ändå.

Imorgon ska vi på en tur till Tönsberg. Jag ska besöka skattekontoret och förhoppningsvis inom de närmsta veckorna få ett D-nummer, dvs ett tillfälligt norskt personnummer. D-nummer som jag behöver för att öppna ett konto, skatta och få betalt. Norrmännen är omständliga, men om några veckor kanske jag då kan få betalt för mitt jobb!