Vattkoppor

Jaha, är de inte de ena så är de det andra...och så har man gått och fått barnsjukdomarnas sjukdom, vattkoppor. Vattkoppor, av alla jäkla saker. Gud vad jag önskar att jag som de flesta andra hade haft de här som barn istället för nu, 23 år gammal. Så nu ligger jag här på soffan med feber, ont i huvudet och är full med röda koppor, över hela kroppen. De är väl bara att bita ihop och försöka jobba sig igenom detta med....baaa, vad de kliar och gör ont! Jag pratade med 1177 imorse, så sjuksköterskan där rekommenderade mig att kontakta vårdcentralen det första imorgon för att få sjukdomen konstaterad och kanske då även få lite behandling. För tyvärr är det ju så att drabbas man som vuxen, kan det bli sju resor värre än för barn...och hon pratade i värsta fall tom om eventuell sjukhusvård. Det hoppas jag innerligt att det inte blir men lite behandling hade ju inte varit fel...

Idag är Niklas och dömer hela dagen, det är sista matcherna och sen får han kan kalla sig domare på riktigt!  Så till min lycka kommer Anna till mig snart (tack och lov att både Niklas och Anna har haft vattkoppor som barn), så får jag lite sällskap och så får vi se hur mycket skolarbete som min hjärna orkar (vi hade nämligen behövt skriva en del på uppsatsen) 

Så hej svej från sjukstugan..