Kärleksrutor

Då har man precis landat i soffan med en varm kopp te efter en lång kväll på psyk. Imorgon är det sista dagen, sista dagen av 9 veckors praktik, vilket känns både skönt och lite sorgligt. Jag bakade kärleksrutor tidigare idag (min handledares favorit), som tyvärr blev ganska...eller ja, väldigt "krämiga". Jag tänker bjuda på dom imorgon iallafall med risk att de kommer behöva ätas med sked. Jag hoppas att de smakar bättre än vad de ser ut...

Nu har jag hållit på med min specialkost i snart en vecka och vare sig det är placebo eller inte så kan jag meddela att det hjälper, vilket är allt jag bryr mig om (Tack för tipset Marie)! 

Mina jobbiga magsymtom är i stort sätt borta och jag är så otroligt glad över att jag kan fokusera på andra saker än ont i magen. 

Dock har jag upptäkt att varje gång man tackar nej till mat och förklarar att man inte kan äta de här och de här eller de här, är folks reaktion "stackars, stackars dig, hur står du ut?" Men jag ser det verkligen inte så, jag slipper att ha ont och nästan all mat går ju att ersätta, man måste bara tänka lite mer, vilket det känns som att både jag och Niklas kommer in i mer och mer. Det som känns snarare jobbigt är att vara så jäkla omständig om någon skulle vilja bjuda på något....för då är min tanke, "stackars, stackars personen som skall laga mat till mig"! 

Men men, världsligare problem kan man ju ha, eller hur ;)