Torsdag

Nu har frukosten åkt ner och det är snart dax att köra iväg till Ryhov. Jag är nu inne på min näst sista vecka av min praktik på kirurgen och jag kan inte fatta att tiden har gått så snabbt! Det är bara några dagar kvar och jag har börjat inse att jag kommer att sakna avdelningen, mer än vad jag hade trott från början!

Sen har jag glädjande nyheter :) ...eftersom jag har tillgång till provsvar och då även på mig själv (lite halvbusig) var jag inne och kikade på svaren från i måndags! Hb:t är äntligen påväg upp, och jag känner det. Jag mår bättre även i kroppen, så bortsett från lite ihållande smärtor i magen mår jag ganska bra!

Ikväll är det buggkurs nr 7 på schemat och jag ser fram emot att dansa runt på golvet. Jag och Niklas har övat i veckan och jag tycker då själv iallafall att vi är, grymma ;)

Nu är snart februari till enda och jag längtar så efter lite vår!! 

Magsår :o

Idag började dagen på vårdcentralen och jag fick ännu en gång träffa läkaren. Som sagt har mitt Hb-värde fortsatt sjunka och jag känner mig till och från yr, matt och trött i kroppen. Dessutom är min mage inte som den ska, med smärtor och ändrad avföringsvanor. Så dagens diagnos/teori som läkaren ställde utifrån mina symtom var: Magsår. 

Ett magsår som är precis vad låter, just ett sår som då i mitt fall skulle stå för blödningskällan som gör att mitt Hb sjunker. Jag ska nu äta omeprazol (en tablett som skyddar magslemhinnan) i 1 månad och se om det kan läka såret och göra susen för kroppen. Dock, eftersom vi inte kan vara helt säkra på att det är magsår, (och jag inte vill göra en gastroskopi om det inte verkligen behövs) ska det tas nya prover på måndag och så ska jag fortsatt följas upp. 

Jag hoppas nu faktiskt att det är magsår, inte för att det är kul eller bra att ha magsår...för det är det verkligen inte. Men då vet jag i alla fall vad som är fel och jag vet att det går att fixa och att det kommer att bli bra.

Vidare idag fick jag en fin luch med Bea på 8 glas och nu sitter jag och myser med tända ljus, nya inredningstidningen och en filt. Mannen är på "reunion-fest" så det lär säkerligen bli att krypa ner själv ikväll. Jag tycker alltid att det är så svårt att somna när Niklas inte ligger bredvid, jag ligger bara och väntar på att han ska sätta nyckeln i dörren. Det blir så uppenbart att närvaron av honom saknas och jag vet inte om det är alla hans spasmiska ryckningar eller hans snarkningar (som jag ibland kan störa ihjäl mig på) men när han inte är där blir det så himla tomt. Jag hoppas dock att jag ska kunna somna ändå för imorgon väntar en spännande praktikdag på operation!

En helg med finbesök

Jag får be om ursäkt för dålig uppdatering när ännu en ny vecka har dragit igång. 

I helgen hade vi finfrämmat. Hela vägen från Karlshamn kom vårt besök, nämligen mamma och pappa. Det blev en ganska lugn helg, vilket var skönt efter en vecka med praktik. Men det var jättemysigt att inte göra för mycket utan bara få lite kvalitetstid, speciellt med tanke på att vi inte ses så ofta. Så helgen gick tyvärr fort, som den alltid har en tendens att göra och igår var det måndag igen. 

Måndag och tillbaka på kirurgen, och ett överbelagt sjukhus. Det var lite smått kaotiskt på andra avdelningar vilket gjorde att vi fick ta emot patienter som inte alls hade med kirurgi att göra. En kväll med många patienter men tack och lov stabila patienter och därigenom hanterbart mycket att göra. Nu börjar jag känna mig varm i kläderna och komma in i rollen som sjuksköterska på riktigt. Jag ser nu så fram emot att få ta min examen och börja jobba, på riktigt! 

Imorgon ska jag till farbro-doktorn igen, tydligen har mina Hb-värden sakta men säkert sjunkt ännu mer och de är nu är jag nere på onormalt låga nivåer. Just nu vill jag bara veta vad det är som är fel så man förhoppningsvis kan göra något åt det. Jag hoppas att jag imorgon kan få lite svar, eller åtminstone lite lugnande ord. För en sak som är säker är att ovissheten gör mig galen och som snart klar sjuksköterska vet man lite för mycket om olika sjukdomar vilket tyvärr gör att man lätt fastnar i "värsta-tänkbara-scenariet" tankar. Det ligger väldigt mycket i uttrycket "det man inte vet har man inte ont av"... och just nu önskar jag att jag inte visst så mycket.  

:)

Då var det måndag igen och jag har tillbringat min helg på kirurgen. Nu har jag börjat komma in i rutiner och känner mig mer och mer bekväm i både avdelningen och sjuksköterskeuppgifterna. Jag har nu börjat ansvara för mina egna patienter (några få) vilket känns riktigt roligt och utmanande. Självklart var det jag som fick de kritiska och ostabila patienterna så helgen har verkligen testat mina kunskaper i akuta situationer. Det känns så himla skönt när man reder ut de situationerna, att man i kaoset med EKG, syrgas, prover, läkare mm faktiskt känner att man har kontroll och vet vad som skall göras. Att sen få bekräftelse om att man skötte situationerna rätt och att man gjort ett bra jobb, höjer självförtroendet en del :)

Så idag hade jag den så kallade mittutvärderingen, en bedömning av mig efter ca halva praktiken. Det var lite skrämmande att gå in och sätta sig i ett rum med tre personers blickar på just en själv. Tre personer som kritisk då dömer hur du är och hur de tror du kommer att klara dig som blivande sjuksköterska. Samtalet var en boost för självförtroende, det gick mer än bra och det var längesedan (kanske aldrig) jag fick så mycket beröm och lovord på en och samma gång. Med glädje åkte jag hem till min Niklas som då gav mig de glädjande beskedet att han hade fått högsta betyg på sin tenta. Ja, vad kan jag säga...vi kunde ju inte annat än att fira ikväll. Så det var precis vad vi gjorde. Först en helt fantastisk middag på Åtta Glas och sen några parti biljard på Shooters. Jag kunde inte bett om en bättre kväll. Jag känner mig just nu oerhört lyckligt lottad, och det är med ett leende jag kryper ner bredvid mannen jag älskar! 

Pulled pork-burgare

Som lovat kommer här lite bilder från kvällens brakmåltid. Jag är så mätt så jag knappt orkar röra mig, men otroligt gott var det. Köttet fick lite mer än fyra timmar i ugnen tillsammans med massa härliga kryddor och såser. 

Nu är det dags att krypa ner, imorgon tänker jag ta nya tag och krafter för att göra en helgs praktik på Ryhov. 

Uppdatering

Jag har kommit fram till att jag är en person som inte tar det lugnt genom att inte göra något, det är inte min grej. Jag blir bara rastlös och stressad för att jag inte tar vara på dagen och gör något. Så igår började jag förmiddagen med mys och te hos Anna för att sedan ta mig upp till badet. Det var länge sedan jag längtande så efter att få hoppa i bassängen och bara "känna på vattnet", som man säger i simvärlden. Simma måste va den bästa terapiformen, i alla fall för mig. När jag kommer i vattnet är det som att allt sätts lite på paus och jag kan slappna av. Det var skönt att känna att jag bara kunde flyta fram i min egen fart (fruktansvärt långsamt med andra ord) och låta tankarna fara.

Jag känner mig fortfarande inte okej, det går lite upp och ner och det är framför allt tröttheten, magont och yrseln som kommer och går lite som den vill. Läkaren ringde i alla fall idag, med goda besked. :) Proverna visade inget speciellt avvikande, det enda som inte var helt okej var mitt Hb. (Hb - hemoglobin, ett järnhaltigt protein som bl.a. ger blodet dess röda färg och behövs för att transportera syre i blodet, för att göra en enkel förklaring.) Eftersom jag ger blod har de regelbunden koll på vad mitt Hb/blodvärde normalt ligger. Enligt Mr doktorn låg jag sist på 142, en siffra som tydligen nu gått ner till 119, vilket är betydligt lägre men fortfarande ingen anmärkningsvärt som man gör något åt.

Läkaren ville i alla fall ha mig under uppsikt och jag ska på återbesök om två veckor, hans tankar gick dock till stress och möjligen en virusinfektion. 

Vad det än är hoppas jag att det ska gå över snart och att jag känner mig bra igen!

     Idag har jag tagit mig i kragen och ringt och tackat nej till en del extra jobb som skulle varit framöver...det kändes både tråkigt och skönt, jag har nu lovat mig själv att säga nej mer och att det är okej att göra det! 

Just nu håller vi på med långkok, sen halv tre har vår pulled pork varit i ugnen. Under tiden har jag bakat eget hamburgebröd att ha till, så nu väntar vi båda med spänning på resultatet..... Jag ska försöka komma ihåg att lägga upp bilder på det senare :) ...om det blir bra ;)

Lugna dagar

Idag sitter jag hemma i soffan och försöker ta det lugnt...jag är inte van vid att ta det lugnt på beställning och inte van vid att kroppen inte vill som jag vill.

Igår när jag kom till sjukgymnasten hade den olustiga känslan i kroppen inte släppt, så när jag började cykla igång på motionscykel höll jag på att än en gång tuppa av. Fördelen med att allt detta händer i sjukvårdsmiljö är att jag i alla fall snabbt tas omhand. 

Så då låg man på en brits igen, men en irriterad känsla i kroppen om varför? Varför? "jag är ju inte sjuk, hallå...vad är det som händer?" 

Sjuksköterskan som pysslade om mig var jättegullig och hon fick mig att känna att det faktiskt var lite okej att jag låg där fast jag inte kunde förklara vad som var fel utan bara att jag hade en olustig känsla i kroppen. Jag låg fortfarande lite lågt i blodtryck men inte i närheten av som i måndags, vilket ändå kändes bra. 

När jag sen fick träffa läkaren (en väldigt försiktig och trevlig man) kände jag mig ändå något bättre. Han frågade massa frågor som läkare gör, måste göra, det är som att man måste avslöja sina avvikande pusselbitar för någon, för att denna någon sedan ska kunna lägga ut pusslet åt en.      Egentligen visste jag ju vad han ville veta i alla frågor han ställde, vilka pusselbitar han sökte. Nämligen, stress, ändrade toavanor och att jag har gått ner i vikt utan att att kunna gå upp....För så är det. Alla som undrar, så Ja, jag har gått ner lite väl mycket i vikt...men jag kan inte styra det, så trots att jag har kämpat för att gå upp några kilon så går det inte, det går snarare ner....

Man kan spekulera en del i vad som skulle kunna vara fel, och jag är ändå tacksam att läkaren delade sina tankar med mig igår. Men här just nu tror jag inte att det hjälper att spekulera utan det blir att vänta tills på fredag när jag får besked om vad blodproverna visar/inte visar. 

Så ex antal provrör senare skickades jag hem med order om att ta det lugnt och vila, och det är då det jag försöker göra nu!...

Jag är inte dum, jag vet att kroppen säger till när det är dags att dra i handbromsen, och i mitt stilla sinne, hur gärna jag än inte vill erkänna det så tror jag att allt detta är mitt eget fel. Trots att jag vill och orkar så gör kanske inte kroppen de. Jag har tagit mig hit som i en ond cirkel av att vilja vara överallt, tillfredsställa alla, och vara perfekt duktig på allt... 

     Anna sa det igår "lova att lyssna på kroppen fru, bara på kroppen inte på hjärnan och viljan. För jag vet att med din vilja skulle du kunna göra vad som helst trots att kroppen inte vill" ...Så nu är det det jag försöker, herregud, så svårt kan det väl inte vara att ta det lite lugnt...

Jag återkommer, och förhoppningsvis blir det snart lite gladare inlägg!!!...

Ombytta roller

Det kan gå snabbt från att vårda patienter till att själv bli vårdad som patient....

Igår var jag med om något lite otäckt som jag aldrig någonsin råkat ut för tidigare. Jag svimmade...bara sådär, hopp, vipps så ville inte kroppen mer.

Det var egentligen en vanlig kväll på praktiken, jag assisterade vid en omläggning, inga konstigheter men så plötsligt började jag känna mig lite konstig. Eftersom jag aldrig svimmat tidigare eller ens varit i närheten var det en ny känsla som infann sig. Ni som svimmat känner säkert igen yrseln, de vita prickarna och vakuumet som lägger sitt täcke över hela huvudet. Jag hann förflytta mig bort från patienten och sätta mig på en stol innan det svartnade helt. Man får väl säga tur i oturen att man befann sig på ett sjukhus, för innan jag visste ordet av det låg jag i en säng i behandlingsrummet med fötterna i högläge och en blodtrycksmaschett runt armen. När blodtrycket togs låg jag på ett systoliskt tryck på 80, vilket man kan säga är lite väl lågt (normalt ligger jag närmre 120). Så med de tryckfallet var det inte konstigt att min hjärna ville få kroppen till golvet så att den kunde få lite mer blod till sig. Men fortfarande en riktigt läskig känsla, att inte ha någon kontroll över kroppen. 

Dennis som tog hand om mig sa att var det var då "det mest akuta fallet de senaste dagarna, kul att få lite akutsjukvård ;)". 

När jag hade fått upp trycket, fått i mig lite saft och lite mat blev jag hemskjutsad för att direkt bli nerbäddad av Niklas, och så somnade jag på en gång...

Idag har jag fortfarande en liten olustig känsla i kroppen och jag bara väntar på att de ska släppa och att energin ska komma sprudlandes tillbaka igen. Jag har en tid hos sjukgymnasten vid 13 så fram tills dess blir det att försöka ta det lite lugnt.... Vilken start på veckan va!?

Ledig :)

Söndag och äntligen lite ledigt. 

Igår kväll jobbade jag kväll på infektion. Innan jag åkte dit var jag nästan lite arg på mig själv för att jag hade tackat ja till att jobba. Efter en hel vecka på praktik hade det varit skönt att krypa ner i soffan och ta helg med min bättre hälft....men icke sa nicke. Det kändes som en evighet sedan jag var på infektion och jag var nästan lite rädd att alla rutiner hade runnit ur mitt minne. Men ack så fel man kan ha, för jag kom ihåg och det var precis som vanligt. Som vanligt men till min glädje lite lugnare. Så trots att det hade varit skönt att vara ledig blev det en riktigt bra jobbkväll! 

Idag började jag och Niklas dagen med en morgonpromenad i ett snöfyllt men ganska behagligt Jönköping. Förmiddagen har sedan gått till att baka. Vi har hunnit med att baka både bullar och chokladbollar...gottit!

Nu får jag runda av för nu ska vi snart bege oss hemifrån. Niklas ska döma sin första match och jag ska hem till Bea för fika....(tänker att jag får titta på min man halva andra halvlek iallafall;))