Ho chi Minh

Nu har vi varit i Vietnam i lite mer än ett dygn, och det är bara konstatera att jag absolut älskar det. Ho chi Minh eller Saigon som många fortfarande säger är Vietnams största stad och med sina 7,2 miljoner invånare, eller saigoneser som en del fortfarande vill kalla sig är det minst sagt mycket folk i rörelse.

Ho chi Minh city är vespornas mecka, de flesta i staden, eller ja, i stort sett Alla i staden tar sig nämligen runt på just mopeder. Ni kan ju bara tänka er x antal miljoner som kör dessa tvåhjuliga fordon genom stadens gator, det blir som en hel bisvärm som förflyttar sig som just de, en kontrollerad svärm. Trafiken är dock långt ifrån vad jag hade förväntat mig, och om man jämför med Indien, och speciellt om man jämför med Delhi är detta lugn och kontrollerad trafik. Sen att vi håller varandra i handen, går i jämn fart och hoppas att förarna parerar in oss rätt när vi går över vägen är en annan sak.

   Än så länge har staden fångat mitt hjärta. Det är svårt att sätta ord på just vad det är som gör att jag kännner så. Kanske är det lugnet som ändå finns i den stora staden, alla parker man bara kan sitta i, kanske är det alla trevliga, tillmötesgående människor, eller är det helt enkelt helheten. En blandning av all historik, kulturen, människorna, vädret....allt helt enkelt.

Idag har vi besökt det kända: War Remnants Museum, ett museum till minne av Vietnamkriget. Detta var en historieresa som inte förfinade eller försökte dölja de hemska sidorna och händelserna till följd av kriget. De där händelserna som många kanske egentligen inte vill se som verkligheten, sanning och som man hellre hade velat stoppa undan och glömma för alltid. Det hade varit betydligt lättare att bara blunda för all text och alla bilder inne i detta hus. Men sanningen är bra och jag tror att det är viktigt att inte glömma, att inte blunda. War Remnants museum tar upp sidan av kriget som allt för ofta glöms bort, nämligen de civila. I vietnamkriget var det cirka 2 miljoner oskyldiga civila män, kvinnor och barn som dödades på de mest brutala vis. De två timmarna som vi spenderade på museet var minst sagt omtumlande, och det var med tårfyllda ögon vi kramade om varandra och gick ut. Det är mycket i livet som inte är rättvist och som är så fruktansvärt hemskt. Idag får alla de civila som drabbas och dör i krig runt om i världen en mycket speciell tanke från mig.

     Eftermiddagen spenderades delvis genom att strosa runt på gatorna i Ho chi Minh. Och delvis i en av de många parker som finns i staden. Det var underbart skönt att få sätta sig ner och läsa en bok, varvat med att bara sitta och filosofera.  

Imorgon blir det mer sightseeing i denna minst sagt trevliga stad i ett land som jag inte kan bärga mig av att få se mer av...

Kuala Lumpur

Värmen som slog emot oss när vi klev av bussen på stationen i Kuala Lumpur var extrem. Malaysias huvudstad fullständigt kokade och det kändes som man klev rakt in i en finsk bastu.

Trots värmen har vi fått två fina dagar i denna storstad. Vi har sett stadens två stoltheter: Petronas towers, och dessutom hunnit med att gå vilse i de många stora köpcentren som finns runt om i staden.

     Kuala Lumpur har känts lite som en sämre variant av Singapore, en storstad som försöker vara lite större och finare än vad det kanske är. De ska helt klart få poäng för shoppingutbudet, men ska jag vara helt ärlig har det faktiskt inte varit något jättespeciellt.

Så imorgon var det dags att plocka ner allt i väskan och åka vidare. Då tar vi flyget till nästa resmål, och det blir Ho Chi Minh...Vietnam!

Singapore

Tiden går som tåget på räls och då var det redan dags att säga hej då till Singapore. Våra dagar här har varit som en lyxsemester och jag kan inte finna något annat ord än häftigt till beskrivning av Singapore. En riktigt häftig stad, då inkluderat allt från mat, människor till arkitektur och kultur.

  De två senaste dagarna har vi hunnit med att sola och bada, ätit gott, strosa runt på singapores gator och njutit av livet. En mäktig upplevelse var att titta på Gardens by the bay, som med sina metalliknande träd lyste upp vår kväll och gjorde den magisk. Om man kopplade bort människorna runt omkring kändes det på riktigt som man var mitt i filmen Avatar. 

   Sen tog jag och Anna även en halvdag i Singapore Botanical garden. Kanske med målet att förbättra mina kunskaper i gröna växter och blommor eller var det kanske bara för att njuta av lite naturen ;) 

Imorgon bitti lämnar vi som sagt Singapore och åker vidare med buss 6 timmar, till Malaysia och huvudstaden Kuala Lumpur. Där börjar ett nytt äventyr i ännu ett för mig nytt land...

          

          

          

Skybar och djungel

Igår var vi på upptäcktsfärd i Singapore. Under dagen hann vi med att besöka både Chinatown och little India. Jag kan direkt göra klart för er att Chinatown ser precis likadant ut som det gör i alla de Chinatown jag har besökt, och att little India inte var i närheten av riktiga Indien ;). Dock var det mysigt att bara strosa runt, titta på allt och bara ta in de nya intrycken.

På kvällen åt vi middag på en gata mitt inne i Singapore centrum. Klockan 19:00 varje kväll stängs nämligen en hel gata ner från trafik och det dukas upp med bord och pallar. Gatan förvandlas till en stor grillfest och man beställer grillade spett med olika slags kött och grönsaker. En rolig upplevelse och Gud så gott det var. Efter att ha varit vegetarianer genom hela Indien var det jättegott med lite kött!

     Mätta och belåtna tog vi oss upp i Singapores högsta skyskrapa för en ladies night på skybar. När man stod där uppe på taket och blickade ut över ett ljussatt singapore blev man nästan lite sentimental. Oerhört vackert, mäktigt och en underbart häftig avslutning på kvällen.

Idag har vi varit på tur i djungeln. Utanför Singapore stad ligger en liten tropisk ö som fick sig ett besök. Med hjälp av en liten båt tog vi oss ut till denna ö, hyrde cyklar och hade en allmänt mysig och svettig dag. Det är så svårt att tänka sig att bara ett stenkast från alla höga skyskrapor finns det grusväg och djungel....

Chennai...Singapore

Dag nummer 22 på resan, och vi är landade och installerade i Singapore.

Resan hit har varit minst sagt speciell. Det hela började på flygplatsen i Chennai, där vi skulle ha en väntan på 9 timmar till vårt sammankopplade flyg vidare till Singapore. Nu ska vi se om ni kan få klarhet  i vad som hände. 

Flygplatsen i Chennai är uppdelad i två flygplatser, en för inrikesflyg och en för internationella flygningar. De ligger separerade från varandra och med en si sådär 10 minuters promenad imellan. Så, vi landade på den nationella flygplatsen vid cirka 16:00, gick igenom de som vi skulle gå igenom och följde skyltarna ut mot den internationella flygplatsen, och vårt flyg till Singapore. Vi gick de 10 minuter bort till den internationella flygplatsen, och ställde oss i kö för att få komma in. Nu kommer vi till de lilla problemet som varken jag eller Anna hade den blekaste aning om. Det är nämligen så, att så fort du går ut från den nationella flygplatsen är du inte välkommen tillbaka in igen. Krukset är att den internationella flygplatsen inte släpper in resandes förrän 3 timmar innan avgående flygning. Detta var vad vi fick höra av vakten utanför, ni är inte välkomna in förrän tidigast 22:15, alltså 6 timmar senare. 

     Detta var bland de sjukaste jag någonsin hört, sitta fast på gatan mella två flygplatser. Efter många tappra försök att få komma in tidigare fann vi oss i att sitta utanför och vänta. Man argumenterar helt enkelt inte för mycket med en man med stort vapen i handen.

     Vi kom hur som helst många långa timmar senare välbehållna in på flygplatsen och kunde lyfta från Indien för att ta kust mot vårt nya stop. Singapore! 

     

Efter lite om och men även här (de ska inte vara lätt att resa) var vi framme och blev på flygplatsen upphämtade av Linnea. Linnea som har jobbat som Au Pai i Singapore de senaste 7 månaderna och som så snällt erbjöd oss husrum i detta rena, fina land. För herregud vilken skillnad det är, Indien...Singapore. Vi trodde knappt de var sant när vi körde genom staden, kontrasterna är enorma. Helt plötsligt var kaoset borta, gatorna var rena, trafiken var lugn och det var tyst. Nästan konstigt tyst är det när jag nu sitter här och uppdaterar från lyxlägenheten vi bor i. Inga tutande bilar, inga skällande hundar, inga skrikande barn, inget...inget alls, bara tystnad.

Dagen idag har varit som i trans, en trött trans. Vi har missat en hel natts sömn och dessutom varit på resande fot ganska många timmar, och med tanke på det har vi all rätt att vara trötta. 

Dagen har därför spenderats till största del genom att ta de lugnt, njuta av de fina område vi bor i och bara umgåtts men Linnea.

     Imorgon blir det till att upptäcka Singapore. 

Nu väntar jag på ett samtal från min bättre hälft innan jag kryper ner under täcket och slår igen ögonlocken...

Goa

Goa har varit underbart och vi har för första gången på vår resan kunnat bara ligga i solen och ta det semesterlugnt.

     Goa som stad är enbart en ren turistort och ingenting här liknar resten av Indien. Det Indien som vi tidigare har upplevt är som ni säkert har förstått, mycket speciellt, smutsigt och kaosartat. Goa är definitivt något helt annat. Direkt när vi landade på flygplatsen kännes det redan som att vi hade lämnat landet. Allt är mer organiserat, turistexpanderat och för första gången kände man sig inte som en stor vit prick bland alla indier. 

Trots att Goa är väldigt annorlunda har detta varit ett skönt ställe att avsluta denna Indienresan på. Vi har som sagt fått några sköna dagar på stranden och är nu utvilade för nya äventyr i ett nytt land.

Just nu sitter vi på Goa flygplats och inväntar vårt plan som ska ta oss via Chennai till Singapore...

Mumbai

Ahmedabad stad blev ett kort stopp, och kanske att det var lika bra. I Ahmedabad är det nämligen sällan de ser eller träffar turister. Därför var det som att hela staden stannade upp när vi kom dit. Vart man än gick avbröts samtal, bilar stannade, människorna vände på huvudet så långt halsen förnådde. Vi var totalt utstirrade, och troligtvis de första vita människorna några av stadens invånare hade sett.

Ahmedabad var staden som Gandhi till största del bodde i och självklart besökte vi hans hem. En lärorik stund där historiekunskaperna byggdes på lite :)

Igår gick färden vidare till Bombay. Efter 9 långa timmar på tåg anlände vi till den morderna staden Bombay eller Mumbai som den även heter. För första gången sen vi kom till Indien kände man att vi var i en faktiskt fungerande stad.

Mumbai står för Indiens rikaste men även fattigaste människor. Många unga fattiga indier åker hit i hopp om att just dom är den nya Bollywood stjärnan. Ibland lyckas dom men tyvärr kan inte alla bli Bollywood stjärnor och detta bidrar till att slummen i Mumbai växer. Dock under vårt korta besök fick vi se den fina sidan av denna storstad. 

Kvällen avslutades på den numera kända restaurangen; Leopolds. Alla som har läst boken Shantram vet vad jag pratar om!..häftigt

Nu sitter vi och väntar på vårt flyg ner till Goa. Goa som är vår slutdestination i Indien, och nu börjar det gå upp för mig att Indien snart är slut... Innan dess ska vi dock passa på att njuta lite på stränderna i Indiens semesterstad!

Udaipur

I lördags morse var det åter dags att ta ryggsäckarna och förflytta sig länge ner i Indien. Vi lämnade nu Pushkar bakom oss och med hjälp av tåg tog vi oss 6 timmar söderut till staden Udaipur. 

Udaipur som är sjöarnas stad, har varit lite som ett andrum. En stad där vi har fått tid till att ta det lugn och göra lite de vi själva vill. 

Under våra tre dagar här har vi ändå hunnit med några ting. 

I lördags var vi på en rundtur i staden som avslutades med middag på ett hustak. 

I söndags var vi och tittade på citypalace, strosade genom staden och fick våra händer målade. I Indien är hennamålning/hennatatuering och speciellt hennamålning på händerna någonting som de flesta indier har, både kvinnor och män (vanligast för kvinnor dock, män målas vid speciella festtillfällen). Man kan jämföra det lite med att tjejerna hemma målar naglarna, fast indierna målar sina händer. 

Måndag morgon ockuperade jag hotellets pool för ett efterlängtat  simpass. En timme i 15 meters bassängen och jag var lagom mör, snurrig (efter alla vändningar) och fylld med de glada endorfinerna. Resten av dagen tillbringades i solen, försjunken i min bok.

Udipur har dessutom bidragit till att vi äntligen kunnat lämna in vår tvätt för tvättning. Det var mer rekommendationer från vår guide som våra kläder hamnade i händerna på en liten tant som stod utanför hotellet. 24 timmar senare var vår tvätt styrkt, ihopvikt (detta även våra underkläder) och klar för upphämtning.

Imorse åkte vi vidare igen. En bussresa på 8 timmar och vi är nu framme i Ahmedabad!

Livet på landet

Herregud, jag vet inte ens vart jag ska börja. De senaste tre dagarna har varit helt otroliga. När jag sist skrev var vi i Jaipur och skulle ta oss till Tordi Sagar. Detta gjordes med hjälp av två privata jeeps och en restid på cirka 4 timmar. Detta var transporter där man inte satt framåt som man normalt sätt gör. Nej, vi satt mitt emot varandra utmed långsidan och kved varje gång det hoppade till lite för mycket (då slog man nämligen i huvudet i taket). Att tillägga är då att vägen från Jaipur till Tordi Sagar inte är den bästa och i vissa partier fanns inte ens en färdigbyggd väg. Så det var med blåslagna rumpor och huvuden vi kom fram till den lilla byn och checkade in på hotellet. De hus som förr hade tillhört byns överhuvud men senare gjorts om till ett litet hotell.

Eftermiddagen ägnades till att åka mer jeep (denna gången utan fönster), till omkringliggande plantge, åkrar och byhus för att vi skulle få en uppfattning om livet på landet. Detta var en helt otrolig upplevelse. Människorna runt oss och naturen vi befann oss i gjorde så att man nästan fick nypa sig i armen för att inse var man faktiskt var och vad mab såg framför sig. 

Att träffa de människor som bygger sina hus med hjälp av lera och bajs, och se hur de sedan lever med bara det lilla runt omkring var otroligt. Barnen som tillsikillnad från barn i storstaden (de flesta storstadsbarn tigger efter mat och pengar) sprang runt, skrattade och ville mer än gärna vara med på kort. De var glada för det lilla och det får en att inse ännu en gång att vi är så fruktansvärt bortskämda i hemma i Sverige.

Senare på kvällen vandrade vi upp på sanddynerna, drack te och tittade på när den stora varma solen sakta sänkte sig ner i horisonten....

     Innan vi lämnade Tordi Sagar blev vi inbjudna till ett hus i byn för lunch. Vi satt på marken, åt indisk mat från lövtallrikar med bara händerna. Vilken fantastiskt avslutning på ett fint och lärorikt resstop.

Efter Tordi Sagar var nästa stop Pushkar, där vi just nu befinner oss. Det var jeeparna som gällde hit med och nu var det på riktigt offroad. Det finns en charm i att transporteras på detta obekväm sätt som jag inte kan sätta ord på men ja, 5 timmar senare var vi framme i Pushkar. Pushkar som är en av Indiens mest heliga städer, och även en fin marknadsstad. Idag började vi dagen med en tidig morgon och ett rejält träningspass. För bergsbestigning var det och 700 massiva trappsteg senare var vi uppe på toppen. Med varsin kaffe i handen var vi förstaparketts åskådare till soluppgången som så fint målades upp på himmelen framför oss.

Dagen har gått till marknadsshopping och en hel del inhandlande som nu ska ner i den redan fulla väskan ;)

Kvällen har avslutades på bästa tänkbara vis. Klockan 4 stod det nämligen varsin kamel och väntade utanför hotellet och ja, då red man helt plötsligt kamel mitt ut i ingenstans. Där ute, ni vet i ingenstans väntade solnedgången och kvällsunderhållning i form av magi, dans och musik. Sen satt vi där alla, alla 17 uppklädda i indiska kläder runt lägerelden och njöt av middagen som vi fick serverat. Helt magiskt och en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv! 

     Tänk om min bättre hälft hemma hade fått vara här med, då ni...då!..

Jaipur

Jaipur är än så länge den renaste och mest organiserade staden hittills. Men ja, som ni säkert har förstått nu är Indien lång ifrån Sverige och ni ska inte tro att det är speciellt rent bara för det är mindre smutsigt i jämförelse med de andra platserna vi besökt. I de flestas ögon skulle jag säga att vi fortfarande befinner oss i fullt kaos!

Igår var vi och tittade på tempel, blev indiskt välsignade och försökte oss på att pruta på stadens marknad. 

     Nu har solen även tittat fram och det är sisådär 25 behagliga grader.

Idag lämnar vi stadslivet och åker vidare till en liten by ute på landsbygden som heter Tordi Sagar. Där ska vi få känna på det "riktiga" Indien...(spännande :))