Solig löprunda

          

I förmiddags åkte löparskorna på och jag gav mig ut i spåret. Solen sken och termometern visade 13 plusgrader, så tanken på att vi snart är inne i december månad känns konstig, konstig men bra. Snön får enligt mig jättegärna vänta ett bra tag till innan den kommer....om den kommer. 

Det var riktigt behagligt ute och om benen mina hade varit i form hade det varit en näst intill perfekt runda. Dock var det så att simpasset igår innehöll många meter tuff benspark och det satt i. Det var till en början ordentligt stelt och trögt att ta sig fram men allt eftersom blev det mjukare och lättare, i slutet var det till och med skönt. (Yes, du läste rätt - jag tyckte det var skönt att springa ;))

Sen är det ju självklart så att de här 13 plusgraderna inte kommer gratis. Det är klart att det ska till lite konsekvenser för att det är behagligt ute.... 

Ja vad ska man säga, tjälen hade ju tack vare värmen släppt, och på många ställen såg min stig mer ut som ett gyttjebad för grisar än ett motionsspår. Men faktiskt, hellre gyttja än snö så jag hoppade glatt förbi den lite för mjuka marken och försökte att hålla mig mänskligt ren och inte grisigt gyttjig....

          

Inomhuspicknick

Igår kväll när jag kom hem från träningen och öppnade yttedörren överraskades jag med levande ljus, musik och en packad picknickkorg. Vad är det som säger att man inte kan picknick mitt i vintern? 

Nej, precis - ingenting! 

Min finaste sambo hade lagt ut filtar på golvet, gjort hemmagjorda lyxbaguetter, vindruvor och oboy...vad mer kan man önska sig undrar jag!

     Jag hade för någon vecka sedan nämnt att det hade varit mysigt med en inomhuspicknick, men det blev liksom inte av. När då Niklas har snappat upp detta och överraskar mig med en helt underbar picknick, då kan jag ju inte annat än att smälta. Så det var precis vad jag gjorde, smalt som choklad på en varm sommardag. Det var en så himla fin stund och faktiskt en av de mysigaste middagarna jag har varit på. 

Jag kan varmt rekomendra alla invanda bordsmänniskor att ta er mod till att flytta ner på golvet en kväll, bara för att man kan. 

     Jag fullkomligt älskar att bli överraskad och uppvaktad (vem gör inte det säg) och jag måste ändå säga att Niklas är bra på att göra just detta. Vad vore livet utan lite överraskningar, vardagen blir ju så mycket bättre! 

(Så honeypie, fortsätt med det, för du gör mig lika barnsligt lycklig varje gång) <3

            

Simning i både sinnet och minnet

Ta ett djupt andetag, slapna av, blunda....håll andan och öppna ögonen, du svävar. Tyngdlöst flyter du helt lugnt och tryggt medan tankarna dina bara svävar fritt. Slappna av, du svävar, runtomkring finns enbart vatten och det är underbart....

Jag har så länge jag kan minnas simmat, älskat att simma och bara simmat. Jag tror nästan att jag skulle blir rädd för mig själv om man räknar ihop alla timmar och alla metrar jag har lagt i vattnet, på att just bara simma. Det är just detta som så många inte förstår. Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan:

- "Hur kan man tycka att det roligt att ligga och räkna kakelplattor....fram och tillbaka, fram och tillbaka?"

Ja, vad svarar man på de, för faktum är ju att det är mycket fram och tillbaka, fram och tillbaka. Men simning för mig har blivit och är något så mycket mer, det handlar inte om fram och tillbaka och kakelplattsräkning, även fast jag då faktiskt vet hur många kakelplattor som finns i väggabadets bassängbotten (pinsamt men sant). Nej, för mig har simningen alltid varit min fristad, min trygghet och min stora passion. Jag har alltid oberoende på sinnesstämning hittat ro i att simma igenom det, gädje som sorg, lycka som ilska. 

Jag kom ihåg för många år sedan när jag trodde att jag hade dödat min fasters katt (brutalt exempel), fruktansvärd dag och jag var helt förkrossad, naturligtvis. 

Men vad gjorde jag åt min förkrossade själ?

Jo, pappa körde ut mig till simhallen. Jag plumsade i väggabadet, simmade och grät, grät och simmade tills jag inte orkade ta ett tag till, och det inte fanns någonting kvar, inga tårar bara tomhet. Det här låter ju helt absurt och kanske var det också helt absurt men det hjälpte, det var mitt sätt att bearbeta och tackla sorgen. Nu var det tack och lov så att katten inte dog och hon lever lycklig än idag men min poäng är att simningen är så mycket mer än bara fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Många lyckliga stunder har varit i vattnet i samband med simning. Många problem har löst, tankar vuxit fram, läxor har gjorts. Bästa stället att lägga upp ett tal är faktiskt när man simmar. Ett långt och lugnt pass i bassängen och vips kan du hålla i ett helt föredrag...jag lovar..

Simningen var min livsstil i många år, ingen hobby utan en livssil. Min familj var de jag simmade med, klorfamiljen, de var de enda man han umgås med. Dessa människorna, klorfamiljen, är än idag några av mina allra bästa vänner, och så kommer det troligtvis förbli.

Ibland saknar jag det, disciplinen, intensiteten...livsstieln. Att komma till simhallen tidigt på morgonen för att bara några timmar senare komma tillbaka igen, gå och lägga sig och göra om det dagen efter, och dagen efter de...

Idag är simningen en hobby, någonting jag gör för att jag tycker att det är roligt. Det handlar fortfanade inte om fram och tillbaka eller kakelplattsräkning. Nej, simningen är min fristad, det jag kan, det jag är bra på och framförallt det är det jag älskar. 

Jag tror och hoppas att jag aldrig kommer att sluta helt med simningen, det är helt enkelt en del av mig, en del av vem jag är. Att få ta ett djupt andetag, slapna av, blunda....hålla andan och öppna ögonen, det är underbart....jag svävar...

    

Silver

Idag var det hemmets silver som fick sig en riktig omgång, en riktig omgång av mig och min nu mera kaserade tandborste. Det blev att ta till lite husmorstrix och tips för att få det rent och lite julfint. 

Så här föjler en mindre parentes för rengöring av silver:

       (Mindre föremål eller föremål som får plats i en plasthink läggs i den. Koka sen upp vatten, tillräcklig för att täcka föremålen i hinken. I det kokande vattnet hälls 1/2 tsk salt och cirkus tre msk bakbulver. Tillsammans med silvret i hinken läggs en rämsa aluminiumfolie och sen hälls den kokande vattenblandningen över allt silver och aluminiumfoliet. Efter det är det bara att vänta, låt det stå i några timmar, skölj av, torka torrt...och tadaa..

Silvret som inte får plats i hinken är bara att borsta, gnugga och torka med vanlig tandkräm. Sen är det bara att skölja av och torka....tadaa...)

Så nu är vårt silver glänsande fint och då var det dags att ta tag i dagens träningspass. Ute är det numera vinterkallt så jag är väldigt glad att jag håller på med en inomhussport. Det ska med andra ord bli skönt att komma in i den varma simhallen, de 27gradiga klorvattnet och få glida fram några metrar, eller kilometrar...

     

Blommor...

          

I helgen har mamma och pappa varit på besök. De överraskade med en stor bukett vita liljor, min absoluta favorit när det kommer till blommor. Jag är verkligen ingen blommänniska, jag kan ärligt erkänna att jag är rätt dålig på både blommor, växter och allt som hör där till. Många gånger önskar jag att mina fingrar vore lite grönare och framförallt att jag hade haft lite mer intresse för att lära mig om hur man inte dödar dessa fina växande grönskor. Dock måste jag säga att det har skett framsteg i mitt gröna liv. Om det beror på Niklas eller om övning ger färdighet vet jag inte, men vi har i alla fall några tappra överlevare i vår lägenhet just nu. Summa summarum kanske jag inte är någon expert på området men jag älskar att bli överraskad med min favoritblomma. Snittblommor är bra, det känns så himla lyxigt att ha färska blommor hemma samtidigt som att det faktiskt är okej att de dör efter en vecka.... 

Mammas och pappas visit var inte så lång men det var ändå mysigt att få träffas. Tyvärr blir det inte så ofta  även om det inte är jätteavstånd mellan Jönköping och Karlshamn. Men kort men gott som man säger, och nu dröjer det inte längre än till jul tills familjen är samlad igen.

Söndag som denna har jag och Niklas smygstartat med julen. Julklappsinslagning, julkortsskrivande och julmusik tog det startskottet. I veckan tänker jag sätta igång och börja julpynta...(de har Niklas gett mig lov till, för på söndag är det första advent) :)

          

       

Lyxdag...

Idag har varit en riktigt mys- och lyxdag. Det började med en eftermiddagsbio, Hunger Games 2, Catching Fire. Niklas valde att utnyttja sin födelsedagskupong som var att se en bio med mig, så med väskan full med snacks tog vi oss in till stadens biograf.

Jag har sedan tidigare läst hela Hunger Games trilogin och hade därigenom förväntningar som var upp över molnen höga. Filmen höll ändå måttet, dock mycket just på grund av att jag redan läst böckerna och därigenom hängde med bättre i handlingen. Det var mycket som var ihoptryckt på kort tid och jag tror egentligen att man hade kunnat göra filmen i två delar. För tyvärr var det nu många detaljer som saknades och det kändes lite synd. Men i det stora hela var den ändå mycket sevärd och jag ser redan fram emot att den sista filmen i trilogin ska komma ut!

Efter filmen begav vi oss till restaurangen Kock och Bar för att avnjuta varsin plankstek. En fin stund med tända ljus, god mat, god dricka och ännu bättre sällskap. Det känns viktigt att med jämna mellanrum unna sig lyxiga stunder i vardagen. Jag hoppas att vi aldrig kommer att glömma bort att skämma bort varandra och ta oss den extra tiden och pengarna för att njuta lite extra i livet.

Nu har vi krupit ner hemma i soffan, mätta och glada. Jag måste säga att jag känner mig oerhört lycklig över att få vara just mig, att få vara just här och just nu med den finaste partnern jag kan tänka mig....<3

          

Harrys och Ullared

Då har ytterligare en vecka rullat igång med full fart. Jag ska börja med att försöka mig på en mindre uppdatering från den gångna veckan. 

Jag har nu hunnit både provjobba, anställas och jobba lite till. I fredagskväll tog jag mig in till Harrys där de svarta kläderna och röda hängslena åkte på. Jag tillbringade min provjobbsdag på ett överfullt Svetigehejande Harrys och Red, då Sverige Portugal gjorde upp på tvn. Men för att sammanfatta kvällen gick det bra. Jag var nere på Red salonger och serverade hamburgare och massvis med dricka i olika former, jag fick även känna på baren (som jag aldrig tidigare har serverat i). Men som sagt gick det bra och numera är man servitris på Harrys.

I lördags var jag i Harrys restaurang och serverade. Det är mycket och lära med nya system, menyer och nytt folk. Man blir mör i både kropp och knopp. 

I går hade vi bootcamp och middagsservering för Sveriges top chefer inom Harrys kedjan. Med 140 gäster, linnedukar, silverbestick och trerätters gällde det att hålla allt top notch. En lång kväll, men en lång kväll med bra stämning och bra servering. Harrys chefer borde helt klart vara nöjda! 

Idag har jag och Niklas spenderat dagen men armbågrna vässade i Ullared på Gks köpcenter. Julen hade även nått detta köpcenter och nu är vi redo för julen och julpyntande. Trots många timmar och trötta huvuden och ben tog vi oss hem. Det är sant som man säger; att med rätt person blir allt lättare och roligare...

Så nu med många föremål rikare, (med spel som huvudnumret) och många mynt fattigare är hemmet fyllt med gula plastpåsar och vi säger godnatt för idag....

Hipp hurra...

Då har vecka 46 rullat igång och jag börjar äntligen känna att jag är hemma för att stanna och inte att jag bara är hemma på besök.

I måndags var det en vanlig måndag, men ändå inte. 11/11 och en måndag för 22år sedan kom nämligen lilla jag till världen. Så i måndags blev jag firad med sång, presenter och frukost på sängen. Det blev en lugn och mysig födelsedag med strålande sol som omväxling i denna tråkiga höst...vinter. På kvällen när jag kom hem från simhallen och ett simpass tyngre än någonsin (vilket inte känns optimalt då jag ska tävla på lördag) hade finaste Niklas fixat trerätters middag. Inte vilken trerätters som helst heller. Herregud vad gott det var, han kan när han vill den där mannen! 

   Jag vill även passa på att tacka alla som på något sätt grattade och/eller uppvaktade mig på min dag, det värmer i hjärtat. <3

Igår hade vi Oscar på besök och en helkväll med brädspelet Risk. Det var krig i världen och efter många timmar av blodiga slag såg jag mig själv tyvär som förlorare och slagen av två manliga krigare.

Ikväll ser jag fram emot en skypedate med frugan, och uppdatering från norska landet.

Senare blir det även att hoppa i simbassängen med förhoppning om att det ska kännas något bättre än vad det gjorde i måndags....

               

  

Home sweet Home

Då var man äntligen hemma i Jönköping. Home sweet home!

Sista passet på jobbet blev ett kvällspass. Ett kvällspass med många lite sorgsna farväl och en lite underlig känsla att veta att man troligtvis aldrig kommer att komma tillbaka. Men vilken tid jag har haft och vilka erfarenheter jag har fått. För varje dag som går känner jag mig mer och mer dedicerad till mitt kommande yrke. Det finns inget bättre än känslan än att kunna hjälpa någon med litet som stort och som i gengäld få sån tacksamhet och glädje att det knappt finns ord. Det är sådana patienter som gör livet lite bättre och allt slit blir fullständigt värt de!

I fredags när jag kom hem hade huset (mest Anna och Amina) bakat frusen cheesecake, toppat med björnbär för att tacka av mig och min tid Larvik. Vilka galet fina vänner man har, så pass fina att de till och med offrade sig och reste med färjan till Strömstad med mig igår morse. Amina körde oss till färjan och Anna, Alex och Andreas åkte de två och en halv timme enkelresa till från Sandefjord till Strömstad med mig för att vinkade av mig på bussen hem. De kan man kalla fint och herregud vad det just där slog mig att jag kommer att sakna min familj. Min rosahuset familj!

Men inte nog med allt detta. På morgonen innan vi gav oss iväg passade Anna även på att sätta tårar i mina ögon då hon med presenter och 22 ljus i en bulle sa grattis i förskott till mig...snyft och snörvel och så var den mascaran nästan förstörd!

Nu är jag dock hemma och vilket välkomnande jag fick. Niklas hämtade mig på stationen och med fjärilar i magen fick jag äntligen krama om honom. Sen åkte vi hem till en nystädad lägenhet och en underbar kväll med tända ljus, god mat och underbart sällskap. 

Hur mycket jag än saknar min husetfamilj finns det inget ställe jag hellre skulle vilja vara just nu. Hemma i soffan i min älskades trygga varma famn. Det är så himla skönt att efter de här två månaderna vara hemma igen....home sweet home...

          

          

          

          

Hjemmesykepleie

           

Då var det redan torsdag och två arbetsdagar kvar här i Larvik. 

Igår kväll var de blåa byxorna på och jag var inte jätteförvånad att det var just jag som var sjuksköterska för kvällens lista. På kvällen är man två stycken som jobbar ute, en undersköterska och en sjuksköterska. Undersköterskan som "bäddar ner" folket och sjuksköterskan som fixar allt medicinskt. De lägger mycket ansvar på någon som delvis inte känner patienterna och som inte heller är helt klar sjuksköterska. Det är inte mycket som förvånar längre och skulle de säga - Sara, kan du hoppa in för läkaren idag? ....skulle jag bara rycka på axlarna och le ;) 

Dock måste jag ändå säga att få så mycket ansvar och tillit känns okej, bra till och med. Allt resulterar ju i mycket erfarenheter och lärdom till mig, och så länge jag känner att jag klarar det är det ju ändå en win win situation. (Y)

Idag gick jag upp tidigt så att jag kunde äta frukost med de andra töserna i huset, innan de sprang iväg till jobbet. Tyvärr har det blivit så galet denna veckan att vi bara springer om varandra hela tiden. Anna och Amina går hemifrån till jobbet vid halv åtta, jag sover till åtta. Sen börjar jag jobba vid tre och de slutar jobba vid fyra. Lagom till jag kommer hem vid halv elva på kvällen ska de sova (Anna brukar dock hålla sig vaken tills jag kommer hem så att vi i alla fall hinner prata om de viktigaste händelserna som dagen har erbjudit)...vad mycket kvalitetstid vi får mina sista dagar...

Idag tänkte jag börja packa ner det mesta av mina saker så att det bara är att umgås med husetfamiljen imorgon. Så nu ska det bli spännande att se om allt går ner i väskan....

Dessertmästarna

Igår kröp vi upp i soffan, myste och tittade på den svenska versionen av dessertmästarna. Medans de på tvn gjorde desserter till ett barnkalas, fylldes det rosa huset av doften från nybakat. Vi hade nämligen vår egen lilla dessertmästare Morris i köket. Det bakades choklad brownies och underbart goda sådana. Medans vi alla väntade tålmodigt på att de skulle bli klara åt Anna smet med hela ansiktet....

          

          

Familjemys

Igår samlades hela kollektivet minus Amina (som jobbade, men som istället representerades av pojkvännen) för en gemensam middag ute. Första gången vi har tagit oss tid att lyxa till det, allihop, tillsammans. Det blev stadens restaurang: Big Horn Stake House och kött åt hela det Rosa huset. En väldigt trevlig, rolig och fin stund. Det känns nästan lite sorgligt i hjärtat att jag snart ska lämna min fina och lite udda familj. 

     Det är söndag i kollektivet och precis en sån söndag man kan tänka sig att en söndag kan vara. Det går med andra ord i slowmotion idag, en minst sagt trött dag. Men inte för alla....medan hela huset, stora delar av dagen har legat och sovit har jag varit och jobbat. En dag i vita byxor inne har känts väldigt skönt då vädergudarna ute spökar med kraftig blåst och ösregn. 

Imorgon är det måndag...5 jobbdagar och 6 sömnar kvar!

Nordbyn

Då var det fredag igen och jag har ledig dag. En uppladdningsdag innan jag går in på slutspurten i min Norgevisit. Nu väntar det nämligen jobb; lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Sen på lördagsmorgon går färjan från de norska landet och jag åker jag hem, hem till Jönköping och hem till min älskade Niklas....som jag längtar!

Det ska bli så himla skönt att komma hem samtidigt som de känns lite tråkigt att lämna frugan kvar här. Inte för att jag är rädd att hon inte kommer överleva, hon klarar sig som fina fisken i Larvik. Men de kommer att bli tomt, det tror jag att vi båda två är eniga om. Dock vet vi alla att går tiden snabbt och de få veckorna som det blir kvar tills jag får hem min Anna kommer att svischa iväg. Sen hinner vi båda landa hemma i någon månad för att sedan packa väskan och åka på äventyr igen. Men de tar vi då....en dag i taget.

Igårkväll tog vi en liten runda till Nordbyn, Larviks köpcentret. I vissa affärer kunde man ana att julen är runt knuten och det är så himla mysigt. Nu när november månad har börjat känns det mer okej att få längta lite efter julen och efter att få julpynta. Jag längtar inte ett dugg efter snö och kyla, men jag ser så mycket fram emot att få julpynta, lyssna på julmusik och mysa med massa ljus.