Igår var det målardag och tack vare min underbara Anna, blev rummet klart på en dag. Två strykningar, längder av maskeringstejp, roller, penslar och några liter te senare var vi klara.
Det var absolut inget fel på vårt sovrum innan, jag gillade det verkligen innan ommålningen med. Men, sen är det ju det där med vita väggar, jag tycker då att vitt kan bli så himla tråkigt ibland.
Jag tror att vi svenkar generellt sätt är lite rädda för färg på väggarna, hmm, jag rättar mig själv, - mycket rädda för färg på väggarna. Det känns som att de flesta hus och lägenheter numera har fastnat i "trenden" sterilt kritvita väggar, och på sin höjd kanske vågar sig på en fondvägg. Vitt är en fin färg, ta mig inte fel nu för jag gillar verkligen vitt. Det finns ju inget lyxigare än en stor säng med vita lakan och vita kuddar, och då ska vi inte ens tala om vita frottéhanddukar!
Men har man ett helt rum med bara vitt, kritvitt, känns det oftast väldigt omysigt och opersonligt. Folk får dock göra som dom vill såläge de själva trivs för det är det viktigaste. Men jag gillar lite fäg och mysighet, och tyvärr förknippar jag allt som oftast kritvita väggar lite för mycket med sjukhus.
Så nu strålar våra väggar i en mjuk mörkgrå (med inslag av violett) ton, och jag är hur nöjd som helst!
(och Anna, tack för hjälpen...det hade tagit så mycket längre tid och varit så mycket tråkigare utan dig!! <3!)
Igårkväll avslutade jag dagen uppe på rosenlund, i simhallen. Det var ett riktigt jobbigt pulspass på schemat. Trots att jag fortfarande har en lång väg kvar till min forna form känns det i alla fall som att det går på rätt håll!
När jag sedan kom hem till min älskade sambo, stod maten på bordet och han hade han förberett (benat ur och allt) fisken som pappa fångat. Fisk, potatis och sås..så var den tisdagen fullbordad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar