Gili Trawangan är som vi förväntade oss, mycket större och livligare än de andra två giliöarna. Hit åker folk främst för att festa nätterna i enda, och ön kryllar av svenskar. Jag tror inte att jag ljuger om jag säger att det finns fler svenskar på ön än vad det finns lokalbefolkning.
Mitt festhumör är dock för tillfället icke existerande och för mig fortsätter de slappa dagarna på stranden och uppladdning av batterierna.
Gili Trawangan är dock trevlig på så sätt att det alltid finns folk att titta på och det finns ett urval av olika caféer och restauranger att besöka. Även om stränderna inte är som på de andra öarna är de ju helt klart godkända för sol och bad..;)
Igår köpte jag en bassäng, en lagom lång enbanesbassäng för 50.000 rupier bara till mitt förfogande! Anna och Alex lämnade mig där och så var det bara jag, mina tankar och en kaklad bassäng med klorvatten. Det blev en dryg timmes simpass och jag njöt av varje sekund.
Jag kom under denna tiden fram till att jag saknar simningen något otroligt, saknar att få träna och röra på mig....och sen att jag är så sjukt otränad att det nästan är skrattretande!
Idag, vår sista dag på gili har det varit minst sagt växlande väder. I förmiddags fick vi några härliga soltimmar i varsin solstol. Jag läste ut min bok "En man som hette Ove" och när sista sidan vändes grät jag så att jag knappt såg texten. Jag är en väldigt lättrörd person, tro mig, men boken var till mitt försvar faktiskt väldigt väldigt... fin!
Efter lunch öppnade sig himmelen och det tog inte lång tid innan hela ön var översvämmad. Så var det med det sista solpressandet och vi vadade istället till ett mysigt café för en eftermiddag med kaffepimplande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar