Sista April

Idag är det sista dagen i april månad, och imorgon är det dax att gå in i sköna maj. Herregud, maj månad, redan! 

Både igår och idag spenderade jag förmiddagen lätt joggandes i löpspåret. Min favoritslinga ovanför huset har nu omfamnats av våren på riktigt och överallt börjar grönskan sprida sig och blommor tittar fram. Jag märker redan skillnad i min löpning, och trots att kroppen ömmar både lite här och var går det faktiskt både lättare, längre och snabbare för varje dag som går.

Efter min löprunda tillbringade jag ex antal timmar för mängder av uppdateringar och skvaller med en av mina absolut bästa vänner. Oscar och jag har hängt ihop i vått och torrt i lite drygt sju år nu, (usch vad tiden går snabbt) och jag är så himla glad övar att få ha honom som vän i mitt liv.  

(Jag blev lite nostalgisk, detta kortet är nog taget för cirka 6 år sedan. Mycket har vi varit med om sen dess, äldre och förhoppningsvis visare har vi blivit. Men vi hänger då fortfarande ihop, i vått som torrt)

Annars är det mycket golf på schemat just nu. Jag har mina obligatoriska lektioner som rullar på fram tills jag får mitt gröna kort (på söndag redan), och mellan dem är det egenövning och ännu mer golf. Igår var Niklas med mig (som alltid) och vi gick korthålen, övningshålen uppe på Jönköpings gk. Jag är så tacksam över att han är med och stöttar hela tiden, och tålamodet han har med mig är bara helt otroligt. När bollarna åker både åt vänster och höger (som de gör ibland) är det så skönt att ha honom där, som inte stressar och inte klagar utan bara lugnt peppar och väntar. Det är nästan så att han kan mätas med Arne (min fasters man, som alltid varit min klippa). Arne, han har nämligen alltid haft ett tålamod av stål när det kommer till mig och att jag ska lära mig någon. Oberoende om det var flugfiske, kortspel eller egentligen vad som helst, så har han alltid mycket tack vare sitt tålamod varit den bästa läraren!

     Mitt golfspel går i allfall framåt, varje dag lär jag mig något nytt och varje dag känns det som att jag utvecklas. Jag har många år framför mig innan jag kan säga att "jag kan spela golf", men nu är jag iallafall en bit påväg och än sålänge är det bara så himla roligt!...

Ikväll är det valborgsmässoafton och hela goa gänget ska samlas för att grilla och bara umgås. Jag hoppas bara att vädret inte kommer spöka till det och att det blir regn. Men vilket fall som, så ser jag fram emot en trevlig kväll med trevliga människor.

Vi gjorde en riktigt god och somrig laxsallad igår när vi kom hem från golfbanan. Jag ser fram emot att få äta resterna till lunch idag.... :)

Vårhelg

Tiden går så snabbt, den bara flyger iväg i alldeles för många kilometer i timmen. Det är idag en vecka sedan jag kom hem, var i hela fridens namn har den veckan tagit vägen?

På ett sätt känns det nu som att man aldrig åkte, som att jag inte har varit iväg. Hemma är en sådan distans till resa, och det blir svårt att greppa att man precis har varit någon annanstans, så himla långt borta. Men det har jag, vilket man ser inte minst på de tusentals bilderna som jag nu i veckan måste sätta mig och få lite ordning på.

Helgen har varit väldigt trevlig och jag har ändå hunnit med en hel del. Jag är extra glad att han få träffa Bea en sväng, hon är ändå en av dem jag har saknat mest när jag ha varit borta. Det är alltid lika trevligt, och nu när hon har gått och förlovat sig med var jag ju bara tvungen att få kram om henne ordentligt! (Grattis igen vännen:))

Det största utropstecknet för helgen var dock Golf! I lördags började jag nämligen min nybörjarkurs mot grönt kort. Så det har varit två intensiva men roliga dagar i strålande solsken på jönköpings golfbanan. Jag längtar uppriktigt sagt tills man blir riktigt bra, men för nu får jag öva, öva, öva (vilket som tur väl också är riktigt roligt) och stå ut med träningsvärken som jag nu vaknade med i både armar och rygg. Jag åker nog upp och slår några bollar idag ändå...öva, öva...öva

Helgen har även gått till att äta, äta mycket och gott. I lördagskväll hade jag ett härligt gäng över på lite vin och ostbricka. Herregud vad vi åt ost, och ost kan aldrig bli fel, speciellt inte i rätt sällskap. Så en riktigt lyckad och härlig kväll vad det det blev.

Sedan i söndags morse unnande jag och Niklas oss en hotellfrukost på Victoria hotell. Jag älskar (understryker älskar) verkligen frukost, det är för mig den bästa måltiden på dagen och att då få sitta och äta en riktigt god frukost riktigt länge, det är lyx. Vi satt där och åt, åt och pratade tills de fick slänga ut för att lunchen skulle börja. Så en riktigt god frukost med ännu bättre sällskap...och om vi hade fått, hade vi nog kunnat sitta där och njuta hela dagen lång.

Igår kväll avslutade vi helgen med att grilla på balkongen. När man kan sitta ute på balkongen och äta sitt grillade kött, då vet man att det är vår! (Dock!! Alla ni galna som har gått runt i shorts i helgen: det är inte sommar ännu, det är inte så varmt, jag lovar ;). Men jag kan sträcka mig till att det nu faktiskt är vår, en underbart fin vår!)

Under helgen har jag även hunnit med någa träningspass, både simnng och löpning. Vilket har bidragit till att jag insett att jag faktiskt har förlorat nästintill varendaste muskel i kroppen. Jag skojar inte, för det är tyvärr verkligen så det känns. Verken ben eller armar lyder order om att lyfta och förflytta sig, så nu är det bara att ta tag i berget och börja klättringen upp....

Borta bra men hemma bäst

Home sweet Home....

Det ligger mycket i uttrycket: "Borta bra, men hemma bäst!" och det är precis så jag känner just nu. 

Herregud vilka äventyr vi har varit med om, men Gud så skönt att få komma hem!

Innan vi kom hem i måndags kväll hade vi en resdag på nästa 30 timmar. 30 timmar som jag med fjärilar i magen bara längtade efter att de skulle ticka förbi. 

Resa gick dock bra, allt flöt på som det skulle, vi höll tidsplanen och väskorna var av något mirakel med oss även denna gången. När vi sedan faktiskt landade och klev av planet på Arlanda kunde jag inte fatta att vi var på svensk mark. Det gick inte att greppa att vi nu var i princip hemma, hemma som under så lång tid varit så långt borta. De sista fyra timmarna på bussen från Stockholm till Jönköping, satt jag på nålar i längtan av att bara få komma fram.

Jag kan knappt beskriva känslan av att sedan få kasta sig i armarna på den människa man har saknat så mycket. Ibland saknat så mycke att det gjort ont. Det var helt underbart, och jag kan nog erkänna att det var en suck av lättnad som lämnade min kropp, en sådan lättnad att få känna att: -"ja, det är här jag hör hemma, precis här". Vi klarade det!

Väl hemma i lägenheten bjöds jag på en god och välbehövlig middag. Niklas hade förberett grillat kött, sallad och krocketter vilket var väldigt uppskattat (det var så gott att det vattnas i munnen på mig när jag skriver och tänker tillbaka på det).

Även en present hade han knåpat ihop, min man, en fin tanke. Så sentimental som jag är fick jag bita mig i läppen för att inte tårarna skulle trilla över..

Att sen tillslut få krypa ner i min egen säng och äntligen få somna i famnen på min varma sambo var obeskrivligt skönt.

Dagarna sedan i måndags har gått till att röja undan, packa upp och tvätta allt. Ett projekt i sig, som tog längre tid än vad jag trodde. Nu är det dock klart, allt är rent och inhängt i gardroben. 

Så nu kan jag ägna tid åt att njuta av våren, börja träna och få träffa alla mina underbara vänner igen.

Mamma skickade liljor med blombud, jag älskar liljor...tack mamma!

Sista måltiden

Igår hade vi sista kvällen med Alex och sista kvällen på Gili. Det firade vi med mat, massvis med fantasktiskt god mat! 

Jag och Alex delade på en Red Snapper och till det hade vi en hel buffé med sallad, pasta, ris, potatis och såser så det stod härliga till. Att inte jag rullade hem efter den måltiden är ett mysterium. För herregud så mätt jag var, och så himmelskt gott. Helt enkelt en perfekt avslutning av Gili!

Idag tog vi farväl av Alex och satte oss på snabbåten från Giliöarna tillbaka till Bali och Denpasar. Lite drygt tre timmar senare var vi incheckade på vårt hotell, Bali Dream. 

Så nu när vi sitter här på hotellrummet känns det fortfarande overkligt att vi ska åka hem. Att vi imorgon faktiskt ska sätta oss på planet och åka hem. Efter tre månader på resande fot, tre månader av äventyr är det dags att säga; borta bra men hemma bäst!

Gili Trawangan

Gili Trawangan är som vi förväntade oss, mycket större och livligare än de andra två giliöarna. Hit åker folk främst för att festa nätterna i enda, och ön kryllar av svenskar. Jag tror inte att jag ljuger om jag säger att det finns fler svenskar på ön än vad det finns lokalbefolkning. 

Mitt festhumör är dock för tillfället icke existerande och för mig fortsätter de slappa dagarna på stranden och uppladdning av batterierna. 

Gili Trawangan är dock trevlig på så sätt att det alltid finns folk att titta på och det finns ett urval av olika caféer och restauranger att besöka. Även om stränderna inte är som på de andra öarna är de ju helt klart godkända för sol och bad..;)

Igår köpte jag en bassäng, en lagom lång enbanesbassäng för 50.000 rupier bara till mitt förfogande! Anna och Alex lämnade mig där och så var det bara jag, mina tankar och en kaklad bassäng med klorvatten. Det blev en dryg timmes simpass och jag njöt av varje sekund. 

Jag kom under denna tiden fram till att jag saknar simningen något otroligt, saknar att få träna och röra på mig....och sen att jag är så sjukt otränad att det nästan är skrattretande!

Idag, vår sista dag på gili har det varit minst sagt växlande väder. I förmiddags fick vi några härliga soltimmar i varsin solstol. Jag läste ut min bok "En man som hette Ove" och när sista sidan vändes grät jag så att jag knappt såg texten. Jag är en väldigt lättrörd person, tro mig, men boken var till mitt försvar faktiskt väldigt väldigt... fin!

Efter lunch öppnade sig himmelen och det tog inte lång tid innan hela ön var översvämmad. Så var det med det sista solpressandet och vi vadade istället till ett mysigt café för en eftermiddag med kaffepimplande.

Gili Meno

Gili Meno ligger 15 minuter från Gili Air, så det var ingen lång resa vi gjorde igår morse när vi packade ner ryggsäckarna i båten. En lagom restur till en destination med om möjligt ännu vitare stränder. 

Som sagt anlände vi på morgonen igår och fick därför en heldag på den vita sanden i solen. Meno är som jag har nämt tidigare, den minsta ön bland de tre giliöarna och absolut den lugnaste. Att den kallas smekmånadsön har jag full förståelse för, för alla, jag understryker, alla på ön verkar vara kärlekspar (bortsett från oss då). 

Det finns inte mycket mer att göra än att bara vara, inte många restauranger och absolut inga andra saker att aktivera sig med. Men det är vackert, och det känns lite som att man har hamnat mitt i ett vykort från en plats som knappt finns på riktigt.

Jag och Anna avslutade eftermiddagen med att gå runt hela ön på en timme. Det var så himla skönt att ta på sig gympaskorna och faktiskt röra lite på sig efter alla slöa dagar på stranden. Att naturen runt hela ön, och sällskapet var underbart gjorde promenaden dessutom ännu bättre ^^

En natt på Meno räckte dock för oss och i eftermiddag åker vi vidare till nästa ö. Den största och mest "aktiva" av öarna, Gili Trawangan. Där ska vi tillbringa tre nätter innan vi på lördag åker in till Denpasar och förbereder oss för vår flygning hem....

Fram tills dess ska vi dock passa på att njuta så mycket som möjligt. Bättra på solbrännan, och asorbera så mycket värme som möjligt så att vi inte fryser häcken av oss när vi kommer till Sverige! ;)

Sista dagen på Gili Air

Livet här på Gili rullar på och nu har vi utökat vår duo till en trio. Alex anslöt till oss igår och har redan anpassat sig till vår "göra inget-livsstil".

Tro det eller ej men idag har vi haft en molnig dag i paradiset. Så i molnigheten har vi använt vår tid till att försökt hjälpa Alex med framtiden. Att söka in till högskolan kan vara ett heldagsjobb...

Imorgon bitti åker vi vidare till Gili Meno, nästa lilla ö i ordningen. Meno är den minsta ön med i stort sett bara stränder, och den sägs även vara smekmånadsön. Med det sagt får vi väl se hur bra vi tre passar in på den.

Idag är det exakt en vecka tills vi kommer att vara på svensk mark igen. Herregud vad tiden går fort, och jag längtar!

Slöa dagar

Jag har tänkt att jag ska uppdatera bloggen flera gånger nu. Men varje gång jag börjar känns det meningslöst, för här händer det absolut ingenting. Ni ska veta att våra dagar den senaste veckan verkligen har gått ut på att göra så lite som möjligt! Det har vi lyckats ganska bra med, dagarna går till att äta, sova, sola och bada, och så rullar det på.

Men jag kan ju meddela att vi mår bra och njuter av den sista ledigheten (min förkylning vill inte riktigt ge sig dock, så nu hoppas jag bara att jag blir tillräckligt frisk för att dyka innan vi åker hem). 

Vi befinner oss fortfarande på Gili Air och kommer att stanna här ytterligare några dagar. Dels för att ön är väldigt fin och för att vi har blivit alldeles för bekväma för att ta steget att flytta på oss, och dels för att vi snart får sällskap. Imorgon kommer nämligen Alex (vår rosahuset kompis i Larvik) och ansluter till oss i en vecka. Vår sista vecka!! 

Vi tyckte att han skulle få tillfälle att se denna underbara ö innan vi fortsätter till nästa, så ja vi får nog helt enkelt bara se när vi känner oss mogna för att flytta på oss.

Fram tills dess fortsätter vi med vår vardag som är att göra minsta möjliga och så önskar jag er alla där hemma en trevlig helg!

Gili Air

Då var vi framme och installerade med adressen Banana cottages, på paradisön Gili Air. Gili Air är verkligen en liten paradisö, och just ordet Gili betyder faktiskt liten ö. Med sina 1800 invånare, sand "vägar" (mer som stigar) och transportmedel cykel eller häst som alternativ är detta ett perfekt ställe att koppla av på. 

Både jag och Anna förälskade oss direkt när vi kom iland!

Det tog oss enbart en timme att ta oss från Senggigi ut till ön, så vi fick i princip en heldag av paradiset redan igår. Förmiddagen tillbringades tillsammans med solen på stranden och i det turkosblå havet. Väldigt härligt, fram tills vår vanliga väderotur slog till och eftermiddagen bestod av åska och regn. 

Idag har det dock varit helt underbart väder och vi har kunnat njuta av solen hela dagen.

I paradiset har jag dock lyckats dra på mig en förkylning och jag säger som Anna gjorde för ett tag sedan. 

-" hur kan man bli förkyld i ett 35gradigt Asien?"

Jag hoppas att det drar över snabbare än vinden, så att jag kan njuta till fullo av Gili!

En parentes, vi får nu sova på nätterna. Moskén ligger på andra sidan ön...tack gode Gud för det!

Livemusik

Idag har vi fått en glimt av solen och värmen så då har vi passat på och njutit. Med varsin bok i handen har vi haft en riktigt lugn dag med sand mellan tårna och havet brusande i bakgrunden. 

Kvällen avslutades med massa god mat och livemusik. Vi bestämde oss nämligen för att vi faktiskt kunde titta lite på pojkarna som håller oss vakna med sitt spelande långt in på nätterna. De spelar bra musik, och de är faktiskt riktigt duktiga. 

Jag njöt av musiken där vi satt, musik är verkligen glädje! Men man kanske kunde önska att de inte behövde spela hela kvällen för hela ön! 

     Livemusik är dock väldigt trevligt och i förhållande till böneropen som även de pågår under nätterna föredrar jag ändå livemusiken. Befolkningen på Lombok är till största del muslimer och av någon anledning som jag inte kan komma på är de inte nöjda med enbart böner dagtid. Nej, utan de ska tydligen be flera gånger mitt i natten också. Om ni inte har lyssnat på ett bönerop från en moské någon gång kan jag meddela att det inte, INTE är någonting man sover vidare till. Varje natt har vi väckts av ett fruktansvärt högt ljud (jag kan verken kalla det musik eller tal så det blir, ljud) som maler på i 20-30 minuter. Under dessa 20-30 minuterna spelar det ingen roll hur djupt du sov innan för du är klarvaken, och det är omöjligt, totalt omöjligt att somna om förrän de är klara!

Imorgon bitti åker vi över till Gili Air, en av de tre gilliöarna. Där hoppas vi kunna få några riktigt fina dagar på fina stränder. (Jag hoppas även att vi hamnar långt som katten ifrån någon moské, så att man kan få sin skönhetssömn och komma hem utvilad)

Sengiggi

Efter lite om och men befinner vi oss nu denna lördag i Senggigi, Lombok.

Vårt flyg igår från Bali blev försenat och lyfte inte förrän fem timmar efter utsatt tid. Vilket var ganska komiskt då flygtiden i sig var 30 minuter. Killen som skulle hämta upp oss på flygplatsen hade fått ytterst lite information om vårt flyg och om förseningen. Så sällan att jag har sett en främmande människa bli så glad över att se oss, han var tydligen orolig att planet hade försvunnit. 

-"Man vet ju inte nu, nu när de där Maliaysia planet kom bort, jag har varit så rädd" sa han. 

Vilket var väldigt fint av honom, stackars man dock, som har gått och varit rädd för vår skull i fem timmar. 

Sent men välbehållna kom vi i alla fall fram till vårt boende i Senggigi. 

     Tro det eller ej men idag regnar det. Vi måste ha något ont otalt med vädergudarna för det känns som att varje gång vi vill ha sol får vi istället regn. Så nu sitter vi här på vår veranda, dricker en kopp kaffe och tittar på regnet som forsar ner framför oss...

Snälla snälla vädret, vi vill ha SOL!!

Ubud

Vi kom fram, utan några konstigheter kom vi fram och fick dessutom utan konstigheter visum och därmed blev vi insläppta i landet. 

Så nu är vi i Indonesien, på den mest kända ön, Bali. 

     Tack vare den skönlitterära boken; Eat Pray Love, har vi tagit oss till det lilla samhället Ubud. Ubud ligger en bit upp i bergen och sägs vara Balis kulturella centrum. Här möts man av risfält, tempel, kultur och en helt otrolig grönska. Så idag har vi ägnat dagen åt att åka runt och titta på allt, allt som i; så mycket vi orkade. Vilket i sammanhanget inte var så mycket (det är riktigt varmt, vilket gör att man trots mängder av vatten blir matt ganska snabbt) men det lilla var nog så vackert. 

Med en privat taxi återgick vi till vänstertrafik och fick uppleva något helt annorlunda. I jämförelse med det vi tidigare har sett under vår resa (vilket är en del) var detta vackert på helt ett annat vis. Det är en helt otrolig grönska, och mitt i allt det gröna ligger de mysigaste husen och de pampigaste templen.

När vi kom fram till ett av templen, gått ner för de hundratals trappstegen var det som när man i en film får se "den gömda staden" eller "Atlantis". Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det var så att man fick dra ett extra andetag in och för en sekund bara låta sig förundras av skönheten. Det har med andra ord varit en helt underbar dag!

Så, Indonesien har helt klart gjort bra ifrån sig dessa första dagarna och än så länge måste jag säga att det är ett lite smått fantastiskt land. I förhållande till Filippinerna har vi backat när det gäller de engelska språkkunskaperna men landskapen och kulturen är helt underbart fin!

Komiskt nog fick en dag av kulturella sevärdheter i detta land räcka (tror jag i alla fall, man ska aldrig säga aldrig) och imorgon ger vi oss vidare. Då ska vi ta flyget över till den närliggande ön Lombok och därifrån ut till Gili öarna (Googla Gili öarna så får ni en uppfattning om vart vi ska). Där är sedan tanken att vi ska vara och njuta av strand och sol de sista två veckorna innan vi kommer tillbaka till verkligheten! 

1 April

1 April!

Hur blev det helt plötsligt april månad? Tiden går snabbt ibland, och när man blickar tillbaka är det svårt att tänka sig att vi redan är här, här i april månad. Att vi nu har varit på resande fot i 64 hela dagar känns lite konstigt, och svårgreppat. Både för att det känns som en hel evighet sen vi lämnade Sverige men också för att tiden faktiskt har gått så snabbt. Helt plötsligt var det bara 20 dagar kvar tills vi är tillbaka hemma. Herregud som jag längtar efter den dagen! 

Framtiden kan vara väldigt frestande, men än är det inte måndag den 21/4 och samtidigt som jag önskar att det var, är jag väldigt glad för att det inte är det. Vi har ett helt land till att upptäcka, personer att träffa och kulturer att försöka förstå.

Just nu har vi kommit halvvägs på vår resa från Filippinerna som indeddes efter lunch idag. Vi sitter nämligen just nu på flygplatsen i Manilla och inväntar vårt nästa flyg som ska ta oss till vår nästa destination: Bali, Indonesien. 

Filippinerna har bjudit på många fina minnen, upplevelser och det är med ett leende i sinnet jag kommer att minnas allt. Trots sämre väder och ändrade planer har vi haft tre fantastiskt fina veckor! 

Nu var det tydligen dags att boarda, nästa gång ni hör från mig är vi förhoppningsvis välbehållna och landade i Indonesien...