Lindvallen

Då tror jag minsan att det är dags uppdatera. För sen vi kom hem från Lanzarote har det varit fullt ös medvetslös och se upp i backen, tusen hål i nacken.    
För att få lite grepp om det hela tar jag det från början: vi kom hem från solen i fredags kväll. Lördagen gick till att tillsammans med Anna ansöka om visum till Indien (en hel vetenskap i sig). Efter det var det bara att packade om väskan. I söndags morse var nämligen mamma, pappa och Lina hemma och hämtade mig för en bilresa upp till Sälen.

     Så, nu sitter jag här i soffan, tittar ut på snön och känner mig lagom mörbultad efter dag nummer två i Lindvallens backar. 

      Skidor/slalom har jag inte åkt på si sådär sju år, så visst var man lite nervös när man igår gav sig upp i första liften. Men hör o häpnad, det tog inte mer än två svängar så var man inne i det igen. Det sitter som inbyggt i ryggmärgen trots att det var ett tag sen. Dessutom är jag glad att kunna säga att det går mycket bättre än vad jag trodde och även att det är roligare än vad jag kommer ihåg. 

Gårdagen gick som en dans på rosor. En heldag i backen med hela familjen, sen god mat och spelkväll = mysigt! (De enda som saknades var Niklas)

     Idag har det varit riktig dåligt väder. Regn, regn och mera regn. Dock var det inget som stoppade oss, utan det blev en heldag i backen ändå. Det är lite synd att det regnar, främst av två anledningar: Ett, man blir blöt (efter ett tag går det tom igenom skidkläderna), Två, backarna blir fruktansvärt tungåkta på grund av all blötsnö. 

     Det var tack vare blötsnön (jag skyller på den i alla fall) som dagens åkning avslutades med en riktig vurpa för min del. Det blev tvärstopp på ena skidan, som lyckligtvis åkte av, följt av två volter där även den andra skidan utlöstes. Någonstans på vägen tappade jag även min ena stav och åkte sedan mindre graciöst sista biten av fallet på mage, ungefär som Anja Persson när hon gör sälen. Tack och lov var det ändå en hyfsat mjuk landning och jag undkom utan några större men. Mycket längre upp i backen var det en underbart snäll man som plockade upp allt jag tappade och hjälpte mig på fötter igen (tack till honom)!

Nu sitter vi här i soffan och laddar inför kvällens bowlingmatch, vi får se vem i familjen Hörnbäck som vinner denna.

Imorgon blir det mer skidor och förhoppningsvis inga fler vurpor!